Stefan Jacobsson skapade sin egen sjukdom

GAIS är mer än kontringar, överstegsfinter och hörnor direkt i mål. Ni har tidigare bland annat kunnat ta del av fotbollen i Gårdsten samt Amo och hans engagerande berättelse om hans dotter vars liv cancern tog vid alldeles för tidig ålder. Nästa grönsvarta samhällsengagemang hörrör Diabetes. Passande utifrån att november är Diabetes Awareness Month samt att två personer i klubbens representantslag är diagnostiserade med den obotliga sjukdomen.

Både Stefan Jacobsson och Ricky Yarsuvat ägnar många tankar och beslut åt sin fotboll och sina respektive sjukdomar var dag. För trots att de båda är drabbade av Diabetes så skiljer sig deras sjukdomsbild en helt del åt. Stefan, som ni får läsa om nedan, har Typ 2 medan Ricky har Typ 1. Under november kommer reportage med både Stefan och Ricky presenteras på GAIS.se samt en längre version av intervjuerna på http://www.diabeteshanden.se som är GAIS samarbetspartner i dessa intervjuer.

Iklädd en röd träningsoverallsjacka och svara byxor står GAIS huvudtränare Stefan Jacobsson nästan exakt mitt på gräsplanen med armarna i kors och låter sina ögon studera allt som händer. Dagens träningspass börjar lida mot sitt slut. Ett 20-tal flinka ynglingar åhör tydliga direktiv på en omisskännlig dialekt från Schlätta. Instruktionerna som verbaliseras omsätts i praktiken på en för dagen soldränkt skådeplats. Höstens vackra färger illuminerar scenen vackert och löven på planen är numerärt överlägsna antalet spelare. Blandade utföranden får Stefan att ta fram hela sin palett av miner och gester, även om det klart övervägande är beröm, skratt och leenden. Det är uppenbart att karln är i sitt rätta element när han får leda sina adepter på träningar och matcher.

Det är dock inte bara på fotbollsplanen som han iakttar detaljer och helheten, då det i allra högsta grad gäller hans egen match i hans privata liv ock. En detalj i den glade tränarens vardagsliv springer offside lite då och då. Stefan är sedan sju år tillbaka drabbad av Diabetes Typ 2.

Stefan hade under en längre tid känt av de symptomatiska tecknen som föregår sjukdomen, men utifrån sin bristande kunskap fanns inga tankar på att han skulle kunna vara sjuk. När feber ansatte honom sommaren 2013 tvingades den då 48-årige herrn uppsöka akutmottagningen på NÄL i Trollhättan. Personalen tog mängder av prover och Stefan fick lämna urinprov. När han var på väg att avlägsna sig kom en sjuksköterska springandes och frågade om han hade socker. Ett tveksamt och lätt förvånat nekande svar kom från den febersjuke innan den vitklädda förklarade att Stefan hade socker i urinen. Frågetecknet hos patienten rätades kort därefter ut till ett utropstecken och Diabetes typ 2 var en ny motståndare att ta sig an per omgående. Helt utan förberedande videogenomgångar och taktiska direktiv och som alltid kommer att kunna straffa de egna misstagen med baklängesmål som följd.

- Det är som Superettan, det är ett ständigt kämpande, uttrycker sig Stefan om den tuffa kamp som han går på alla plan(er).

När vi efter träningen ses på den lilla läktaren i anslutning till träningsplanen är det en glad och pigg tränare som slår sig ned på covidsäkert avstånd. Välväxte lagkapten Calle Elfgren Nyströms längd skulle enkelt få plats mellan oss. Blicken från tränaren är nyfiken och högerhanden kliar skäggstubben vars svarta strån numer även sällskapar med några gråa diton. Efter några korta meningsutbyten om dagens träningspass kommer vi in på hur livet tedde sig efter den där dagen för drygt sju år sedan.

- När jag lärt mig att känna igen symptomen förstod jag att jag haft det ett antal år tidigare. Jag har ju Diabetes Typ 2 och sjunker aldrig lågt (blodsockernivå) utan stiger bara som sockervadd. Som när jag vaknade på morron och kudden var helt sjöblöt. Så när jag tittar tillbaka i backspegeln har jag säkert haft den här biten innan, kanske till och med från 2009 eller något sådant där kanske.

Stefan låter blicken glida iväg ned mot planen när han minns tillbaka och får se ytterbacken August Wängberg skjuta över på den extra skotträning som han och några lagkamrater har vid det ena målet. Tränaren tar ingen större notis om det utan fortsätter sin utläggning. En utläggning som, om man har någon kunskap om sjukdomen, lätt känns igen som en karbonkopia på många insjuknande Typ 2 diabetiker.

- Jag tror att min livsstil med att vara fotbollstränare påverkade, innan man började jobba på heltid med det och då man hade ett civilt jobb. Det såg ju oftast ut att man gick upp klockan 05.30 och började jobba vid halv sju och sedan till fyra. Sedan någon timme där emellan innan man åkte till en träning. Och däremellan var det dålig kost och en inre stress. Jag upplevde själv aldrig att jag liksom var stressad. Men det är klart att man måste varit det på något sätt. Detta gjorde att jag nog skapade min egen sjukdom, tror jag.

Kosten svårare än motionen

Att leva med Diabetes Typ 2 innebär att man måste sätta en striktare struktur på sitt sätt att leva. Kosten är av stor vikt, likaså motion och sunda vanor. Sömn och låg stresshalt är också delar att ha kontroll på och se upp med. När Stefan insjuknade låg hans värden på nivåer som är direkt skadliga för kroppen. Men i dagsläget har han fin kontroll på dem och med dessa nivåerna så tror inte Stefan att sjukdomen kommer skapa några biverkningar. Han menar att man hela tiden måste tänka till med vad man gör och vad man stoppar i sig.

- Det är svårt att ha karaktär, det här med både den vanliga kosten kontra snasket som man stoppar i sig som man egentligen ska låta bli. Det är svårt när man hela tiden gjort det i sitt liv.

Framför allt de som insjuknar i Diabetes Typ 1 vittnar om en tid med dåligt mående på många plan. Den gamle innermittfältaren kände sig dock inte så speciellt sjuk vare sig innan eller initialt av sin konstaterade sjukdom.

- Jag upplevde mig aldrig så där riktigt sjuk mer än att jag på mornarna när jag vaknade kände jag att kudden var sjöblöt och jag kände ibland på dagarna att jag var väldigt varm och svettig i pannan och på huvudet. Sedan tror jag också att jag kände trötthet, men när man inte förstår vad det är så tänker man inte så mycket på’t utan man kör ju bara på.

- Typ 2 Diabetes är ju lite lurigt, det är många som kan gå med det i många, många år innan man får samma upptäckt som jag fick. Jag kan inte säga att jag mådde dåligt men det är klart att jag kände ingen sån där extra törst som också är ett vanligt symptom.

”Hur känns det?” är den fråga som de flesta sportjournalister numer försöker klä i andra, mer eller mindre lyckade, fantasifulla frågeställningar. När Stefan vidareutvecklar sitt svar, så är det den frågan som i imperfekt besvaras när han ombeds förklara sina tankegångar efter beskedet.

- Först hade jag svårt att låta det riktigt smälta in. Ah, ja det är väl inte så farligt! Och framför allt hade jag väldigt svårt att förändra mitt beteende både med mat och godis och framför allt motion. Jag har ju spelat fotboll väldigt länge och la av när jag var 35, och så kom ju viktuppgången som ett brev på posten. Tyvärr krävdes det en sjukdom för att jag skulle ta tag i min motion och min vikt. Så det var mer efter något år när man började få gå på kontroller och de sa ”Det händer inget här, du blir inte mycket bättre” Till slut fick jag klart för mig att det gäller att göra saker och när man väl börjar göra saker och får det till att bli en rutin, då är det enkelt sen.

- Men jag kan inte säga att jag mådde psykiskt dåligt, utan det var mer att jag inte riktigt tog in det och förstod konsekvenserna. Man fick göra lite ultraljud och då var det en sköterska som var lite barsk emot mig och sa ”Du förstår att du är allergisk mot socker och förstår du inte det och inte skärper dig så kommer ögonen lossna”. Det är ju så, Diabetes drar ju med sig vissa biverkningar som inte är så roliga.

Gemene mans kunskap om sjukdomen kan metaforiskt jämföras med kunskapen om offside-regeln inom Svenska Akademin. Och mannen som påbörjade sin resa inom fotbollen på Mogårdsvallen i lilla Moholm, beläget mellan Skövde och Töreboda, var inte undantaget som bekräftade regeln. Noterbart från just den vackra idrottsplatsen är att en ung Eine Fredriksson spelade dess invigningsmatch för motståndarlaget Tibro AIK.

- Jag visste egentligen inte mycket mer än att min farfar hade Diabetes, han var en gammal bonne som gått på sin gård bland korna och jobbat och druckit mjölk. När de sa till honom att han inte längre fick dricka mjölk vart han ju helt tokig. Det var ju inte bra för hanses socker. Men mycket mer än så hade jag inte kommit i kontakt med Diabetes ska jag villigt erkänna.

"Du känner dig inte så jävla sjuk men får du inte kontroll så blir du allvarligt sjuk"

Hur går det då med arvsanlagen? Har två generationer i rakt nedstigande led bättre pli på sig än den mjölkälskande farfadern? Det visar sig att äpplet inte föll så där väldigt långt ifrån päronträdet även om acceptansen verkar ha landat bättre två generationer ned.

- Det är fortfarande svårt att låta bli godsaker man inte ska ta. Att ta en kaka på ett kalas bara för att vara snäll. Det är mycket sådant att man måste ha bra karaktär annars är det stor risk man får de biverkningarna som man inte vill ha. Det är det som gör det så svårt att ha Diabetes, du känner dig inte så jävla sjuk men får du inte kontroll så blir du allvarligt sjuk.

- Jag tycker dock att jag mår väldigt bra. Jag vet att det här jobbet heller inte gynnar en diabetessjukdom eftersom inre stress påverkar blodsockret. Men jag tycker att jag hanterar det okej. Jag motionerar regelbundet och håller det bra. Visst, jag tar lite piller och även en spruta en gång i veckan som är bra för Typ 2 diabetiker.

En påminnelse om var man enligt kristen tro hamnar om man inte sköter sig hörs tydligt från planen och våra blickar vänds dit. Ännu ett skott som missar mål och vi båda flinar lite över inlevelsen i utropet som med säkerhet hördes ned till den närbelägna polisskjutbanan. Likt diabetiker är det av vikt att fotbollsspelares avslut inte missar mål för ofta ty då väntar en förlust. Stefan är heller inte långsam med att hitta en jämförelse mellan hans båda heltidsjobb. Det är vida känt att fotbollstränare på den här nivån har sitt yrke i tankarna dygnet runt.

- Alltså, en diabetiker som fuskar eller en elitidrottare som fuskar i sin idrott av någon anledning för att man inte har rätt karaktär får ju ta konsekvensen av det. När man var yngre åt man som man ville, men det gör man inte idag utan här får man faktiskt tänka till vad man dricker och äter. Sedan har Diabetes Typ 1:orna det värre för om de skulle krascha nedåt, och ingen får tag i dem och kan hjälpa dem, så kan det sluta helt åt helvete!

Samtalet glider in på mat, kost och det förbjudna. Vi är båda av uppfattningen att för strikt kost allt som oftast får negativ påverkan på välmåendet och att det är viktig att hitta en bra balans. Att vara professionell fotbollstränare är onekligen inte det enklaste när det gäller att skapa den bästa rutinen men hans framgångar på lägre nivå har inte bara fört med sig uppdrag på högre nivå utan också möjligheten till en bättre balans i vardagen.

- Man vill ju också kunna ta en god öl ute. Sedan kan man inte vara för extrem heller. Jag ser en stor skillnad på hur jag kan hantera min kost numer när jag kan jobba dagtid med fotboll kontra när jag jobbade på fabrik. Där sket man i frukosten. Man hade inte med sig någon bra lunch heller utan det blev någon jäkla micromat som man värmde. Sedan var det full rulle till träningen och sedan vrålhungrig klockan åtta och så stannade man vid en mack och köpte en korv och en jävla godispåse och läsk. Sedan kom man hem och åt upp hela kylskåpet med. Jag har nog format min sjukdom på ett bra sätt.

Stefan skrattar ljudligt och vinkar samtidigt till en förbipasserande på vägen. När skrattet klingat ut och den förbipasserande hunnit in på Gaisdgårdens domäner genmäler han osentimentalt och utan några svepande bortförklaringar att han var tvåa på bollen.

- Hade jag fortsatt att motionera som jag gjorde innan, då tror jag aldrig att jag hade fått det här. Men nu gjorde jag inte det och helt plötsligt får man inte plats i spegeln och undrar vad det är som hänt!

Sambon är stöttande

Som Typ 2:a använder sig inte Stefan av lika raffinerande metoder som Typ 1:orna gör när det kommer till testning av blodsockervärdet, utan litar mer på sin egen känsla och känner av när han ligger högt i blodsocker. Han medger att han testar sitt blodsockervärde alldeles för sällan och intervallen av två veckor skulle skrämma vilken diabetessköterska som helst till att missa öppet mål. Sjukdomen och dess vardagliga vård och saker att ta hänsyn till drabbar oftast inte bara den sjuke utan även de närstående. Barn, respektive och nära vänner kan alla vittna om någon eller flera situationer där de får anpassa sig eller att något hänt. Stefan svarar eftertryckligt och lägger samtidigt över det ena benen över det andra och ett par svartvita Adidas Copa Mundial blir synliga.

- Jag får ju säga att Frida som jag lever ihop med är fantastisk. Vi är båda skilda sedan tidigare och har träffats senare i livet och har nu varit tillsammans i sex år. Hon har levt med barn som har Typ 1, så hon vet ju mycket väl om vad det innebär att leva med en diabetiker. Jag är ju 55 år nu och det är inte så att vi har en massa småbarn runtomkring, men så fort någon nära som får sjukdomar så blir man ju alltid lite orolig och alla vill hjälpa till. Och de är ju snabba på att påpeka om jag råkar stoppa i mig någonting som jag inte ska stoppa i mig….

Förr var Diabetes belagt med tabu och en slags tystnadskultur. Idag har verkligheten skiftat till grönsvartare färgkombinationer och till att åtnjuta en större acceptans från andra. Kunskapen hos befolkningen har ökats markant till godo för de drabbade. I Stefans fall, som en öppen och medialt uppmärksammad person, är det inte konstigt att många känner till hans sjukdomsbild.

- Alla mina som är nära och kära och närmaste bekanta vet att jag har det. Sedan har jag varit väldigt öppet med det, även i media. De närmaste runtomkring på arbetsplatsen vet ju om det också så klart.

- Kunskapen ja, jag tror den är rätt dålig faktiskt. Vet ju själv att jag inte hade någon större kunskap. Visste om att en Typ 1:a kan hamna i koma och att man ska försöka ge dem något sött så de kvicknar till. Men jag hade inte mycket info om’et så nej, jag var ganska svältfödd på information Man har fått mycket information om Diabetas av avdelningarna och sköterskorna och många bra tips. Det finns mycket bra webbsidor som kan lära en om sin sjukdom. Men jag tror inte kunskapen är så himla utbredd annars.

Det folk i gemen inte känner till är hur många olika saker som påverkar blodsockret. Så som infektioner, kyla/värme samt det som Stefan tidigare nämnt förekommer i liverpoolsupporterns liv, stress. Stefan utvecklar sina tankar om det samtidigt som de båda Copa Mundial-skorna åter landar på marken och axlarna skjuts upp när händerna också subtilt börjar gestikulera.

- Det är svårt att säga hur det påverkar, jag vet bara ATT det påverkar. All stress höjer blodsockret men det farligaste är den inre stressen. Det här yrket medför att man går och har med sig jobbet 24/7. Jag brukar försöka att ta en liten motionsrunda på matchdagar om jag har den tiden. Det tror jag påverkar väldigt mycket. Oavsett om du har Diabetes eller inte så är motion jävligt bra mot stress också.

För en klubb med allsvenska ambitioner som GAIS är kan även Superettan ses som en sjukdom. Och likt Diabetes innehåller den tuffa matcher, kluriga utmaningar och motgångar. Och likt Diabetes är det nog bara de närmast sörjande som verkar bry sig. Fler likheter kan så klart hittas och Stefan ramlar själv in på en när samtalet kommer in på det faktum att en god skötsel av sjukdomen innebär fasta rutiner, vilket västgötens yrkesval inte kan servera på en silverbricka.

- Man måste skapa en kontinuitet som i mitt fall och få rutiner för motion. Struktur tycker jag är kost och hela den biten. Det är jättemycket likheter och det är samma sak som i Superettan. Det är också lika svårt att klara av båda delar, det är ett ständigt kämpande!

- Det är ju där allting dras till sin spets. Det är väldigt oregelbundna tider, man anpassar allt utifrån träning och match. Det stämmer inte alltid överens med diabetesklockan. Där ställs det jättestora krav och ännu mer på de som hart Typ 1 Diabetes. Där tänker man inte på det att de måste ha än mer kontinuitet, de måste ha struktur med sitt privatliv för att det ska matcha en elitnivå. Det är därför som vi diabetiker tycker livet är lite orättvist ibland.

Imponerad av Ricky Yarsuvat

Diabetes är en sjukdom som kan påverka de drabbade på olika vis. En del får det mentalt tufft men Stefan föredrar att titta uppåt i tabellen. Kroppen rätas ut när han med emfas förklarar en av sjukdomens positiva biverkningar, att den har stärkt honom mentalt i hans yrke.

- Det tror jag absolut att den har. Jag har blivit tvungen att ta hand om mitt välbefinnande så jag tror det även bidragit till att jag bättre hanterar den här miljön och det som det innebär om du vinner eller förlorar. Jag tror det är jätteviktigt för oss som håller på med den här biten att man har en kontinuerlig motion och kan du sedan krydda det med att du äter hälsosam kost så tror jag du kan utföra ditt jobb bättre.

Som bekant så finns det olika typer av Diabetes och Stefan är heller inte ensam om att ha den irreparabla sjukdomen i GAIS. Även anfallaren Ricky Yarsuvat har sjukdomen konstaterat i sin sjukjournal. Skillnaden mellan tränaren och hans adept är att Ricky har Diabetes Typ 1. Den varianten är mer komplex och som ni förstått av texten, förenad med högre faror på daglig basis. Stefan är så klart medveten om Rickys situation men har också bra hjälp av Ricky själv samt även Conor McDonagh, GAIS fystränare. Irländaren är inte bara en fena på sin profession utan har också visat sig vara synnerligen alert på att supportera lagets skyttekung när så behövs.

- Vi är ju uppmärksamma på honom. Vi har grejer ifall han skulle falla bort eller bli drabbad av att det sjunker. Men Ricky, måste jag säga, är väldigt noggrann. Han har haft det länge och vet precis hur han ska hantera det. Han säger ju också till snabbt och när han måste ta något att äta. Men det är klart att vi är väldigt medvetna och har koll på honom.

Att prestera på elitnivå är svårt och att göra det med Diabetes och ett blodsocker som på många vis kan sätta krokben gör det än svårare. Stefan är imponerad av prestationerna från sin kedjespelare som mellan målen inmundigar mellanmål emellanåt under matcher och träning. Sä här säger han om Rickys prestationer utifrån hans sjukdomsbild.

- Jag tycker att Ricky sköter det väldigt bra. Men det är klart att det finns säkert framför allt träningar som han inte är riktigt på g och under vissa intensivare perioder när det är svårare att hålla nivån rätt. Och frågan är ju också hur hans återhämtning är? Det är ju svårt, fotboll är så himla kollektivt, det är många spelare som agerar så. Man tittar väldigt mycket på helheten och spanar inte in på en spelare utan det finns många spelare som dippar då och då av olika anledningar. Ibland dippar Ricky och det är svårt att veta om det är på grund av Diabetes eller om han bara känner sig väldigt sliten. Men i hanses fall är det nog oftast en kombination där.

Förhoppningen om en ljusare framtid

Utvecklingen tekniska hjälpmedel och andra förbättringar har varit offensiva under det senaste decenniet. Dagens teknik ger diabetikerna en stadig defensiv att luta sig mot. Men fint och publikfriande spel måste också så småningom leda till mål. Tränaren, som stadigt förbättrade Degerfors under de senaste fyra åren, har förhoppningar om en god framtid. Han gör det med emfas och inlevelse när armarna åter förstärker de verbala uttrycken.

- Jag hoppas verkligen man ska komma längre med det här. Jag tror inte Diabetes varit någon högprioriterad sjukdom om man backar bandet lite. Men sedan tror jag att efter åren som gått att man har sett att det blir mycket biverkningar och följdsjukdomar av Diabetes och då, helt plötsligt, blir den sjukdomen mer aktuell att lösa. Förhoppningen är att man kan få bukt på i alla fall Typ 1 Diabetes på ett bättre sätt. Typ 2 är ju att man skulle kunna nå fram mycket mer om man jobbade med information med i samhället, i föreningar och den biten. Ett ständigt informationsflöde så får folk upp ögonen.

- Jag tror det är väldigt viktigt att dom får en förståelse och en inblick hur man hjälper en person som framför allt har hamnat lågt. Sedan att det också finns en förståelse för den problematik som det är att ha Diabetes. Men framför allt hur man bör agera om man märker en person som hamnar i koma så att man kan hjälpa dom. Det är absolut viktigast!

- Det är lite som en första hjälpen!

Första hjälpen i form av botemedel från läkemedelsbolagen är en dröm som de flesta diabetiker när. Stefan tror inte att det är som att leta efter en nål i en höstack utan har en positiv syn på framtiden och vad som kan hända med sjukdomen. Bot och lindring i en högre serie vore super, ettan eller tvåans diabetesvarianter oavsett. Avslutningsvis låter han sju års empiri sammanfatta hans röda tråd genom hela pratstunden. Lyssna på Stefan och chansen att ni vinner matcher är större.

- Ja, jag tror att man hittar något bot. Det blir en prioritet. Vilken sjukdom lägger de pengarna på? Men varför skulle man inte kunna hitta det? Frågan är om det går så långt att man ser varför man blir Typ 1:a och om man kan förhindra det eller om man bara kan lösa’t med en bra medicin.

- Jag tror inte man ska överdramatisera sjukdomen, men samtidigt går det inte att nonchalera’t heller. Jag tror att det bästa botemedlet om man inte ska äta pillerkartor är att börja röra på sig. Då går det att mota sjukdomen en hel del. Det är väl mitt råd och det jag vill skicka med. Se för guds skull till att gå ut och rör på er lite då och då!



Detta är den första delen utav två om GAIS och Diabetes här på GAIS.se, I nästa intervju möter du skyttekungen Ricky Yarsuvat som spelar fotboll på elitnivå med Diabetes Typ 1. En längre version av intervjun med Stefan finner du via Diabeteshandens hemsida, http://www.diabeteshanden.se

Syftet med texterna är att både belysa och att upplysa om en obotlig sjukdom som ofta är dold i dunkel samt att ge en bild av den dagliga kampen som de drabbade för.

För att ta reda på skillnaderna mellan de olika typerna av Diabetes: https://ki.se/imm/diabetestyper

För att lära dig mer på ett enkelt sätt: https://diabetes.nu https://www.diabetes.se

För att hjälpa till att bidra till att barn i framtiden inte får samt hinder i sin fotbollsutövning som Ricky: https://www.barndiabetesfonden.se/jag-vill-bidra/ Märk gärna din gåva med ”GAIS”

Text: Daniel Björnalm

Foto: Mattias Järelöv