Den 19:e oktober firar vi att det på dagen är 100 år sedan GAIS säkrade sitt första SM-guld. Välkommen till Gamla Ullevi och Gratismatchen mot Varbergs BoIS, avspark 13.30.
Här nedan hittar du den tredje texten från Idrottsbladet (20/10 1919) som handlar om finalen - och i detta fall är vinkeln snacket kring matchen. Trevlig läsning.
GAIS vann den växlingsrika finalen med 4-1
Djurgårdens ynkliga första halvtid och förbluffande starka, fast negativt givande andra.
Kring finalen
Djurgårdarna ha avsagt sig äran att spela i stadsmatchen om söndag. Utom Sune Andersson, som i ett svagt ögonblick lovat att medverka.
Stadsmatcherna äro impopulära tillställningar. Bland spelarna och deras klubbar. Veckorjournalens pokal går om söndag för sista gången, därest Göteborg – som beräknat – vinner, och förhoppningen är på dessa håll allmän att pokalen ej måtte få några efterföljare.
***
Äldsta spelare i Gais är backen Björkman, född 88, spelare i sällskapets representationslag sedan 1909. Fyra bröder B. spelade i vissa matcher år 1903 samtidigt i laget. Lilla Joel, nuvarande vänsterinnern, var för lite att vara med då.
Yngst av mästarna är den 18-årige Wentzell.
***
Gais, som i år firade sitt 25-årsjubileum är näst Örgryta Göteborgs äldsta fotbollklubb. Sällskapet låg omkring år 1902 alldeles nere, då det skänktes nytt liv av Gårda Sportklubbister, som övertogo inventarier och arbetsuppgifter.
Ordförande och ledande kraft i sällskapet är Axel Svensson, gammal löpare och lättviktsbrottare, vilken var den yngste men ingalunda minst arbetskraftige av de småpojkar, som för 17 år sedan togo hand om den nu så ärekrönta organisationen.
***
Svenska Fotbollgeneralen presiderade vid banketten. Båda voro trevliga och flärdfria och uppriktiga. Antin gratulerade Gais i ordalag, som voro fria från schablon, och erinrade om att det redan från början av matchen stod klart att Djurgården inte var det bättre laget – fast Djurgården i andra halvlek började återfinna sig själv och göra starka ansatser att försvara den stockholmska fotbollsäran.
Göteborgsklubbens ordförande vittnade om de sinas glädje över att ha förmått. efter Kamraternas och Örgrytes bortfallande – hemföra mästerskapet till Göteborg och vädjade till Fotbollförbundet att stödja Sällskapet i dess dryga arbete.
***
Djurgården fick sitt särskilda och varma tack såsom den första Stockholmsklubb som inbjudit Gais till huvudstaden. Detta skedde 1915 och resulterade i Djurgårdens seger med 5-2. 1916 i påsken spelade Gais på Råsunda i Svenska serien; resultat 2-3 mot AIK, 2-1 mot Djurgården.
***
”Lukas, målvakten, visade sig ha mål även i mun. Han höll målföret vid makt under förbrödningsmiddagen och muntrade upp stämningen med litet ”sjong”. Inte så lite för resten. Bl. a. sjöng han en särskilt diktade verser med refräng om Djurgårdens käcka lag, om hur backarna smäcker till, halvorna skjuter ett mål när det behövs, och hur forwards rusa på mål, varvid det kan gå illa för motspelarna: ”om någon då emot dom står; han spelar inte på ett år,”
***
Domaren Björklund, första gången finalledare, blåste även i Djurgårdens semifinal. Han fick då anledning att visa ut Sten Söderberg. Nu höll ”Knata” i egenskap av Djurgårdskapten tal för domaren, tackade honom uppriktigt och erinrade om hans goda arbete även i seminfinalen: ”d.v.s. om alla spelarna den gången voro belåtna vet jag ju inte så säkert”. Jubel.
***
Såsom fabrikör Nylund, Djurgårdens v.o., i ett tal för Gais framhöll, var det en gammal gaisare, Theodor Andersson, som först lärde Djurgården spela fotboll. Då var seklet ungt.
***
En säregen olyckshändelse inträffade efter några minuters spel, då Elmblad fick munnen ur led och Djurgårdsmassören måste draga underkäken rätt. Om det hade varit Knata… men Elmblad brukar ju hålla käft på plan!
Fotnot: Tack till Bengt Gellingskog för material från svunna tider.
Läs mer om GAIS SM-guld 1919
Texter om Svenska Mästerskapet 1919 och GAIS första SM-guld
Svenska Mästerskapet i fotboll 1919
GAIS besegrar Halmia efter omspel
Svenska Mästerskapets andra sensation!
GAIS vann den växlingsrika finalen med 4-1
GAIS visar precision, finess och fart