Det handlade om en märklig “bortamatch” eftersom motståndarna från Uddevalla hade valt att förlägga mötet till Göteborg och Hisingen. Detta berodde framför allt på att klubbens ordinarie hemmaplan, klassiska Rimnersvallen (där t ex Pelé och Brasilien VM-spelade 1958), just nu befinner sig under ombyggnad.
Coachen Fredrik Holmberg presenterade en förändring jämfört med startelvan senast i Malmö: Viktor Alexandersson in istället för Ben Morris. Det innebar dessutom att Julius Lindberg renderades positionen som vänsterytter i utgångsformationen.
GAIS gjorde en alldeles utmärkt första halvlek. Eller, snarare, precisera det till utmärka första 35 minuter. Under avslutningen av inledningsperioden, då Atleterna tappade en aning i intensitet, skulle nämligen Oddevold göra något som de inte hade varit i närheten tidigare: skapa målchanser. De blåvita hade 3-4 väldigt skarpa situationer framför Mergim Krasniqi. Dubbla jättelägen i samband med en hörna i 38:e, fritt skottläge utanför av Axel Pettersson någon minut senare (sedan Emin Grozdanic oturligt fallit) och till sist, precis före halvtidsvisslan, en misslyckad rensning från GAIS-försvaret som hamnade precis utanför den egna stolpen.
Men innan dess, som sagt, bra GAIS-spel. Ett rörligt anfallsspel där bollen flyttades från kant till kant, ett stabilt mittfält och en säker fyrbackslinje de få gånger som Oddevold närmade sig.
GAIS störde framför allt sina motståndare en hel del genom ett högt presspel där devisen “anfall är bästa försvar” fick en konkret gestaltning på Bravidas gröna plastmatta. Spelare som Harun Ibrahim, Jonas Lundberg och Julius Lindberg, med flera, lyckades inte sällan erövra bollen i angenäma lägen från stressade uddevallaspelare på offensiv planhalva.
Första halvlekens enda mål inträffade redan efter fyra minuter och då hade Oddevold knappt rört bollen. Julius Lindberg vände och trixade i straffområdet (något han för övrigt gjorde vid upprepade tillfällen på olika ställen på fältet), blev fälld, domaren pekade på straffpunkten. Harun Ibrahim placerade elvametaren säkert, lågt i ex-gaisaren Oscar Ekmans vänstra hörn.
GAIS hade därefter flera lägen för att öka i målprotokollet, exempelvis en frispark från Jonas Lindberg som slickade ribbans överkant. Den grönsvarta dominansen kunde stundvis ge det falska intrycket att det här skulle utvecklas till en “enkel match”. Men matematikens lagar är orubbliga. 1-0 kommer alltid innebära endast och allena ett måls differens och skörheten i detta faktum skulle alltså komma att bli tydliga framåt halvlekens sista minuter.
Den andra halvleken blev jämnare spelmässigt, även om GAIS även i denna period hade passager där bollen flyttades metodiskt mellan de grönsvarta pjäserna på planen. Det skulle vi se inte minst i samband med det matchvinnande 2-0-målet en dryg kvart före slutsignalen: GAIS rullade vackert upp Oddevolds försvar genom passningar av Julius Lindberg och Ben Morris som slutligen serverade Gustav Lundgren för ett säkert avslut bakom Ekman. Målet var vackert som en tavla - det föregicks av 42 passningar inom laget!
Vi gaisare kunde andas ut efter den fullträffen. Oddevold hade haft några lägen till kvittering, exempelvis en nick utanför från Philip Engelbrektsson i utmärkt position eller, en stund senare, ett farligt frisparksläge som duktige Carl Lext förpassade över Krasniqis ribba.
Men efter 2-0 kunde GAIS i stort sett spela av matchen och kanske redan så smått börja fundera på kommande uppgift, ånyo mot en bohusländsk rival. På söndag klockan 17 kommer nämligen serietvåan Ljungskile SK på besök till Gamla Ullevi. Obligatorisk närvaro för alla gaisare!
Laget:
Mergim Krasniqi - August Wängberg, Axel Norén, Emin Grozdanic, Harun Ibrahim - Viktor Alexandersson (Ben Morris 62’), Victor Krüger (Filip Gustafsson 82’), Jonas Lindberg (Mervan Celik 74’) - Gustav Lundgren (Joackim Åberg 82’), Michael Kargbo (Niklas Andersen 74’), Julius Lindberg.
Målen:
0-1 Harun Ibrahim (4’, straff)
0-2 Gustav Lundgren (73’)
Varningar (i GAIS):
August Wängberg
Publik: 1 858 (Bravida Arena)