Så bildades Originalderbyt och seriesystemet

Onsdagen den 16 juni 1897 var det sammanträde hos GAIS. Ett i mängden som aldrig redovisades i offentlig press. Men som så här i efterhand får sägas vara den ursprungliga anledningen till varför du och jag nu bänkar oss för Originalderbyt 126 år senare. Varför då?

‍

Mötesprotokollet berättar hur Anders Nilsson mot slutet tar till orda och föreslår att man ska ”…inbjuda Örgryte Idrottsällskap (sic) till täflan om en silfvermedalj, som skulle tillfalla ett af dessa sällskap, för under 5 särskilda gånger uppmedla högsta point antalet”.

‍

Det är ett modigt förslag! ÖIS är vid den här tiden regerande svenska mästare. A-laget är såvitt vi idag känner till, dittills obesegrat av svenskt motstånd. Mot detta utmanar GAIS. Ett sällskap som vid den här tiden har den ofantliga erfarenheten av…en enda match! Men utmaningen klubbas och skickas. Och ÖIS antar den.

‍

Friidrottarna som utmanade fotbollsspelarna

‍

Så börjar ett tätt matchande mellan GAIS och ÖIS under sommaren 1897 och de kommande åren. För det blir inte bara fem seriematcher. Till en början är matcherna inte alls så ojämna som man skulle kunna tro, sett till lagens erfarenheter. GAIS är visserligen nybörjare i fotboll, men de är till övervägande del vältränade friidrottare. Och med en gnutta bollkänsla klarar man oavgjort i två matcher mot de starkt förhandstippade ÖIS. Även om de mer bolltränade förstås når ”högsta point antalet”.

‍

Minst lika viktigt är vad som sker efter matcherna, om vi får tro GAIS 60-årsbok. ”Efter varje match samlades lagens spelare i Öis ’Kapphus’ som det då hette, där de ”bjödos på ett glas öl”. Det här är första gången i svensk fotbollshistoria två lag skapar någon slags relation till varandra. Nog hade det funnits matcher mellan lag från samma stad eller område tidigare. Men några särskilda känslor, umgänge eller flitigt matchande tycks inte ha uppstått. Förrän då 1897 när Originalderbyt mellan GAIS och ÖIS förändrade allt.

‍

Seriespelet, ett internationellt koncept

‍

Mötet var också begynnelsen till vad som i vår tid helt enkelt är känt som seriesystemet. Så här fungerar det:

a) ett visst antal lag går samman och sätter ett förutbestämt spelprogram,

b) räknar mål och poäng för varje match,

c) och räknar samman poängen till en sluttabell med pris för den som samlat flest poäng

‍

Inte för att idén är ny. Den har praktiserats i England (från 1888), Köpenhamn (fr 1889), Belfast (fr 1890), Skottland (fr 1890), norra Wales (fr 1893), Buenos Aires (fr 1893), Belgien (fr 1895), Prag (fr 1896) med flera. Starten av seriespel är alltså något som sedan ett decennium ligger i tiden internationellt sett.

‍

Men i Sverige var det annorlunda. Visst hade det spelats en och annan serie inom några klubbar, men aldrig mellan dem. Den saken sjösätter alltså GAIS och ÖIS sommaren 1897. Den första sluttabellen blir:

‍

1) Örgryte IS 5 3 2 0 14-3 8p

2) GAIS 5 0 2 3 3-14 2p

‍

Och på den vägen fortsätter det år efter år. År 1902 utökas Göteborgsserien från två till sex lag, för att 1903 utökas till sju. År 1904 är man så många att man delar upp sig i två divisioner som 1906 utökas till fyra divisioner och så vidare. Med tillhörande upp- och nedflyttning.

‍

Från Göteborg vidare till Stockholm

‍

Samtidigt har seriespelet spridits till fler svenska städer. Det är protokollföraren från det där mötet 16 juni 1897, Theodor Andersson, som agerar missionär. Han bosätter sig några år i Stockholm. Där startar gaisaren inte bara upp Djurgårdens IF:s fotbollssektion. Han introducerar också huvudstaden för det seriespel som han redan upplevt hemma i Göteborg. Vad som snart skall kallas Stockholmsserien startar 1901.

‍

När sedan Gefle IF kommer på besök till Stockholm för en match, tar man med sig idén om seriespel hem. Där startar man Gävleserien år 1902. Nu går utvecklingen alltså snabbare. Inte bara i Göteborg. Tio år efter urpremiären med GAIS och ÖIS 1897 spelas seriespel regelbundet även i Eskilstuna, Norrköping, Uppsala, Västmanland, Örebro. Ibland i flera divisioner. Men något saknas!

‍

Alla dessa, inklusive Göteborg, är i princip stadsserier. De saknar en överbyggnad i form av slutspel eller en högre nationell serie. Man blir seriemästare i sin stad och får vara stolt över det.

‍

Allsvenskan, den nationella serien

‍

Så lanserar tidningen Nordiskt Idrottslif den 7 april 1909 en lika radikal som tidstypisk idé under rubriken ”En allsvensk tävlingsserie”. Ett namn som senare förenklas till Allsvenskan. Den startar 1910. Nu vore det fel att påstå att stadsserierna genast blir kvalserier eller underdivisioner till Allsvenskan. Sådant sker först på 1920-talet. Men det är just från de orter där det redan finns kontinuerliga stadsserier som samtliga lag och spelare hämtas till den allra första Allsvenskan.

‍

Det seriesystem vi har idag är alltså inte något som byggt uppifrån och ned. Snarare har det byggts nedifrån och upp. Låt vara att det under 126 år naturligtvis förändrats en mängd gånger vad gäller antal lag, divisioner, inkluderande av nya landsändar och så vidare. De första spadtagen togs 1897 när några vanliga gaisare och öisare bestämde sig för att under sommaren spela några matcher, räkna poäng och ta någon bira efteråt tillsammans. Det kallades visst serie. Och verkade funka rätt bra utomlands.

‍

Text: Martin Alsiö

‍