Ricky Yarsuvat - målar och nålar i fotbollens tjänst

GAIS är mer än spelvändningar, tunnlar och gröna raketer. Ni har tidigare bland annat kunnat ta del av fotbollen i Gårdsten samt Amo och hans engagerande berättelse om hans dotter vars liv cancern tog vid alldeles för tidig ålder. November är Diabetes Awareness Month och detta är den andra delen av klubbens uppmärksammande av den obotliga sjukdomen.

Både Stefan Jacobsson och Ricky Yarsuvat ägnar många tankar och beslut åt sin fotboll och sina respektive sjukdomar var dag. För torts att båda är drabbade av diabetes skiljer sig deras sjukdomsbild åt. Den förstnämnde har typ 2 medan den sistnämnde har typ 1. Under november har reportage presenterats med Stefan och nu är det Rickys tur. Ni finner en kortare version här på GAIS.se samt en längre variant hos samarbetspartnern diabeteshanden.se

Superettans sista omgång är på lördag och en ödesmatch väntar för GAIS. Ricky är van vid att gå tuffa matcher i livet med sin sjukdom och säger så här om lördagens tuffa ödesmatch borta mot Dalkurd FF.

- Lite smånervöst men ändå skönt att vi har det i egna händer. Vi kommer att gå direkt för tre poäng och när vi tar de tre poängen så säkrar vi kontraktet. Vi får som sagt ta revansch från lördagen där vi tappade ledningen när vi kunde säkrat kontraktet. Vi var inte alls nöjda med resultatet, även om vi stundtals spelade riktigt bra.

- Tycker att vi spelat bra i slutet i många matcher även om vi kanske inte alltid får med oss resultatet. Fortsätter vi spela som vi gjort kommer det att ordna sig, Vi får ta med det bra vi gjorde i lördags och försöka sätta chanserna vi får, så avgör vi detta.

- Det kommer bli viktigt att vi inte släpper till så mycket bakåt och att vi fortsätter skapa chanser som vi gjorde i lördags, men att vi blir mer noggranna i avsluten och tar vara på chanserna. Där måste vi bli bättre!

Positiva tongångar och förhoppningens låga är tänd och brinner förhoppningsvis i sann GAIS Tifo-anda med seger som resultat på lördag.

——————

Lördagen den 23:e maj toppade boråsfödde Christer Björkmans hit ”Imorgon är en annan dag” Kent Finells Svensktoppen. Så kom det att bokstavligt att bli för familjen Yarsuvat på Hässleholmen i Borås. Den av döttrar prydda syskonskaran kom då att på söndagen utökas med två pojkar. Robin var ivrigast att se världen som sin lekplats. Den yngre pojken, som sedermera gavs namnet Richard, följde broderns exempel tre minuter senare. Stolthet för mamma Emriza som än i dag är den som alltid finns där med sin hjälpande hand.

Bollen fanns tidigt som en leksak av rang och Borås AIK kom att bli brödernas moderklubb. Tidiga framgångar för Ricky röntes och stadens elitlag IF Elfsborg plockade in den snabbe och målfarlige anfallaren till sin ungdomssektion.Även i den gula tröjan hittades målet i takten rask och den allsvenska debuten skedde på Borås Arena en tidig sommardag mot Mjällby AIF. En 19-årig Ricky bytte av Niklas Hult efter 82.13. Detta i en match där även grönsvarta bekantingar som Daniel Nicklasson och Joel Anell deltog.

Det var inte bara Elfsborg som tyckte att Ricky var värd att testa på högre nivåer. Sveriges U19-landslag lockade med samma färg på tröjan fast kompletterat med blåa byxor istället för de svarta. Internationella meriter samt handskakning med den dåvarande GAIS-spelaren Sandeep Mankoo blev erfarenheten summerad till.

Efter fem allsvenska inhopp landade talangen i diverse utlåningar till mindre klubbar i serierna under Allsvenskan. Noterbart i sammanhanget är en provspelning på Gaisgården. Karriären tog fart ordentligt när lillebror Yarsuvat landade i Elfsborgs lokala antagonister Norrby IF. Väl hos den blåvita arbetarklubben blommade den då 23-åriga anfallaren ut och matchrapportörerna fick flitigt plita ned Milan-supporterns namn i kolumnen för gjorda mål. En vinst i Division 1:s skytteliga fick klubbar högre upp i seriesystemet att kasta måltrånande blickar på framfarten. Längsta strået drog Dalkurd FF.

För andra året i rad var det namnet Yarsuvat som graverades in på en skytteligapokal. Dalkurd såg till att hänga Superettans ytterrock på kroken och göra entré i svensk fotbolls finrum på allvar då seriens silvermedalj innebar avancemang till Allsvenskan. Ryktet om karlns giftighet i straffområdet efter de 17 målen hade spridit sig utomlands och den engelska League 1-klubben Oldham fann att den unge svensken skulle vara deras X-faktor. Ödet ville dock annorlunda och när affären på stopptid föll hade de flesta allsvenska klubbar spikat sina trupper. Återvändande till Knallestaden och Norrby blev realiteten istället för Boundary Park i Lancashire.

Det blev inget med Oldham Athletics men i sinom tid kom dock den yarsuvatska namnteckningen att hamna på ett kontrakt av en klubb med atlet i sitt namn, GAIS. Detta till sin farmors mans stora glädje. Denne, tyvärr under 2020 framlidne, var en stor supporter till Atleterna och är faktiskt också den som ligger bakom att Ricky spelar i det något udda tröjnumret 12.

- När jag var liten sa han att jag skulle testa nummer 12. Han var riktig gaisare faktiskt. Han har försökt i många år tidigare att få mig att komma till GAIS. Han fick mig att använda nummer 12 och därför har jag valt att bära det genom åren. Det är ett udda nummer och det är många som frågar om det. Det är ett nummer jag alltid jag haft och det fastnade hos mig.

Vi sitter på en delvis staketförsedd träaltan i bostadsområdet han och sambon slagit ned sina bopålar i. Radhuslängans yttersta del är trädgårdsmässigt inrett med en större och välklippt gräsmatta. Några få buskar har sällskap av ett gäng fotbollar. Dessa ser inte ut att vara av det professionella slaget varvid slutsatsen att barn med jämna mellanrum besöker hemmet dras. Gaveln är täckt av rött tegel medan sidan dit altanen vetter är av trä i i blandat grått och vitt i både vågrätt och lodrätt. Gediget och trivsamt.

För dagen godkänner det boråsiska vädret utomhusaktiviteter. I lediga kläder med grönsvarta förtecken välkomnar Ricky med corona-uteblivet handslag och med ett leende som bekräftar ordens välkomnande. Grannskapets ljudkuliss är lågmäld men diverse gälla rop påminner om bostadsområdets popularitet hos barnfamiljer. Två diabetiker i samspråk bjuder inte in till söta drycker utan vatten med och utan bubblor ställs fram på bordet just efter initiala artighetsfraser utbytts.

Att Ricky har nått de framgångar han gjort är så klart imponerande men än mer imponerande blir det om man betänker att han haft diabetes sedan småbarnsåldern.

- Jag tror jag var runt 6-års ålder när jag fick veta att jag hade diabetes. Det var väldigt tidigt. Min bror fick det före mig, han fick det när han var fem och jag fick det när jag var sex. Syrrans lilla dotter fick det nu också, det är tråkigt för man kan ju ärva det.

- Jag har faktiskt Inte så mycket minnen av det. Jag vet att vi var inlagda på sjukhus i typ ett halvår när jag och brorsan åkte på det. Men kommer inte ihåg så mycket annars.

Ambulans till sjukhuset

Att vid den åldern tvingas lära sig ta sig an livet med diabetes som sällskap är ett bryderi och en förälders mardröm. Som vuxen kan man ta hand om sin sjukdom men för barn är det i mångt och mycket en övermäktig uppgift att ta hand om den utan vuxnas behjälplighet.

- Jag vet att när man började skolan var det mycket problem, det var mycket blodsockerfall och lågt blodsocker. Det var många gånger man vaknade upp och fick åka till sjukhuset med ambulans, Jag vet inte om det var för att vi inte lärt oss den riktigt och inte kunde kontrollera det, men det var väldigt många gånger akuta fall. Det är klart att det påverkar, man missar mycket i skolan. Jag fick till och med gå om en klass, så man påverkades negativt så klart.

Att två i samma familj har diabetes är ovanligt och att det då dessutom är tvillingar är extremt ovanligt. Tvillingar kan ha rivalitet och så kan det säkert ha varit i det yarsuvatska brödraparet också men gällande diabetes är de varandras stöd och inte så tävlingsbenägna man skulle kunna förvänta sig av två elitspelande fotbollsbröder (Robin spelar i Svenska Futsalligan och har flertalet landskamper i bagaget).

- Faktiskt inte, men det är klart att vi kan ta mycket råd av varandra. Han testar vissa grejer som Libre-sensorn (En sensor som sitter fast på kroppen som man kan mäta sitt blodsockervärde med teknisk apparatur)) och rekommenderade mig den. Han hade varit hos sin läkare och fått den och tyckte den var bra så det är klart att han sa till mig att jag också skulle fråga om jag kunde få en sådan och det gjorde jag. Så på så sätt hjälper vi varandra. Men annars när det kommer till diabetesen så har vi så bra koll på den så vi behöver inte fråga varandra.

- Jag kör Libre emellanåt faktiskt, men jag sticker mig mycket i fingrarna. När jag känner av att det börjar kännas för mycket på fingrarna, att det bli som sår på fingrarna, då väljer jag att köra Libre i kanske en vecka för att vila fingrarna, men sedan kör jag fingrarna igen.

Stenkoll på sitt blodsocker

24/7 är sifferkombinationen som gäller för diabetiker. Året om, resten av livet. För höga värden gör dig bland annat slö och frånvarande och för låga värden renderar i en hjärna som har svårt för att fungera på ett normalt sätt. Att, när man har det yrket som Ricky har, ha extrem koll på sitt blodsocker är ett måste för att kunna prestera som en frisk spelare. Således har han rutiner och rickytigt bra koll på sin sjukdom framför allt när det kommer till sitt idrottsutövande. När det gäller matchsituationen är det i princip maniskt, fast i ordets positiva betydelse. Ricky rätar upp sin ställning i stolen, rättar till kepsen och tar sats för att beskriva sina rutiner när den grönsvartrandiga matchdräkten ska dras över huvudet för att sätta makrillarnas målchanser i nät.

- Jag är noga med att gå upp tidigt och käka en hel frukost. Frukosten tycker jag är viktig så jag käkar alltid en bra frukost. Sen brukar jag faktiskt lägga mig och vila lite till direkt efter jag käkat frukosten. Sedan käkar jag en bra lunch också. Jag ser till att ha något mellanmål innan jag åker till samlingen. Oftast är ju matcherna runt 5, 6, 7 och då är det viktigt med mellanmål. Sedan ser jag till att gå en promenad för jag är väldigt noga med att röra på mig innan match. Sen har vi ett schema, ett rörelseschema som vi alltid ska följa så vi har massa övningar vi ska göra innan match för att vara redo för matchstart. Men jag är mycket noga med det här att få i mig något lite emellanåt hela tiden, för det är viktigt att fylla på när det är matchdagar.

- Och så kollar jag faktiskt extra noga blodsockret när det är matchdagar. Är det så att jag kollar tio gånger per dag när det är vanliga dagar så kollar jag nog 20 gånger per dag när det är matchdagar. Jag kollar jättemånga gånger innan matchstart, kanske tre gånger på 30 sekunder innan matchstart. Jag vill verkligen vara 100 i huvudet att det stämmer. Jag kollar också jättemycket i halvlek. Jag gör alltid så att jag sticker mig i fingret direkt när jag kommer in och så har vi något kort snack där. Då sticker jag mig i fingret igen och precis innan matchstart igen. Så det blir tre gånger under den tiden jag är inne i omklädningsrummet. Om det är så att jag behöver energi så tar jag oftast det jag behöver. Det kan bli en halv banan, eller en banan och så brukar vi ha en sådan här typ Resorb för att få upp energin lite.

- Sedan vet jag också om att, nu när man spelat i så många år så har jag alltid koll så att jag ligger på runt 5 vid matchstart. Sedan när jag börjar spela matchen då kommer adrenalin i kroppen som gör att jag kommer höja blodsockret automatiskt. Och då ofta när jag kommer in i halvek brukar jag ligga på 10 där någonstans. Och oftast vid typ såhär i slutet av matcherna, så faller jag ned igen. För att energin är slut eller att jag börjar bli trött eller liknande. Då har Conor (Mc Donagh, GAIS fystränare) något vid sidan till mig. Det händer ibland att i 80:e minuten ropar han på mig ”Ricky, kom hit” bara för att sockret börjar vända neråt. Men man har så bra koll nu så man känner av när man behöver och när man inte behöver. Det är knappt att man behöver ta och sticka sig, det gör jag för att vara 100 procent.

- Jag spelar ju nästan 90 minuter varje match och har inte behövt gå ut en enda gång på grund av blodsockret, så det funkar ju bra. Om man har bra koll på det.

I intervjun med GAIS huvudtränare Stefan Jacobsson (hittas HÄR) berömde han Ricky och dennes professionella sätt att ta sig an sin sjukdom. Stefan uttryckte också tacksamhet kring det faktum att GAIS har en mycket engagerad resurs i Conor som alltid håller ett extra öga på nummer 12 i laget. Likt Stefan är Ricky snabb på att intyga Conors betydelse och svarar på frågan efter att fyllt på sin gästs tomma glas utan att fråga.

- Jättemycket faktiskt. Inte bara när det kommer till diabetesen utan annars också med tanke på all han gör för klubben och för oss spelare. Men just när det kommer till min diabetes så är han väldigt mycket på och han är väldigt noga med att fylla på. Jag tror jag är den första han är på i omklädningsrummet. Han är på allihop med att vi ska dricka, det är någon sån här energidryck som dom är sponsrade som dom får och han är noga med att fylla på det i halvlek. Även med Resorb och bananer. Ibland är det så att jag får säga till honom att det är bra och han bara ”Du ska ha, du ska ha” haha. Så han är väldigt noga med att jag ska ta och han har alltid med sig nånting ut också. Som mot Degerfors och matchen mot Jönköping och är det inte mig han ropar på så ropar han på någon annan och säger ”Ge den till Ricky!”. Mot Jönköping fick jag någon gelélösning jag skulle stoppa i munnen. Det var det äckligaste jag ätit men det var tydligen bra för man kände man fick 10 procent direkt. Det var ju i slutet av matchen och även nu mot Degerfors så gav han mig dextrosol-tabletter. Han är väldigt noga med att alltid ha nånting där och ge mig.

Gentil gentleman

Empirin av många års spel på elitnivå har lärt Ricky att känna sin kropp oerhört väl och signalerna den sänder. Att inte springa runt under en match med tankarna på var man ligger, om blodsockret är högt eller lågt underlättar på ett evident vis. Numer är kosten och sömnen föredömliga, men rent historiskt har även Ricky känt av det som de flesta vanliga motionärer med diabetes känt av när de hamnat fel med blodsockret under sitt idrottsutövande.

- Alltså, när man var yngre, det var många gånger som man kände när man spelade i division fyra eller division tre mitt under en match och man kunde känna, fan nu är jag låg. Det var nästan så man kunde se dubbelt av bollen Så kom det en boll så missade man nästan bollen. Men nu när man är på den här nivån och när man varit här så länge så har man så pass bra koll att ända gången det påverkar är om jag blir låg och behöver gå ut. Men annars tycker jag inte den påverkar så mycket, man har så bra koll.

- Sen är det klart att det finns stunder i matchen då man… till exempel som straffen jag gav bort till Meinhard (Olsen) mot Norrby. Jag gav bort den för att att jag ville att han skulle få göra mål för han hade inte gjort mål i GAIS än, och jag ville han skulle komma igång med sin målproduktion. Men jag hade också en sådan känsla att jag kände mig inte riktigt hundra där. Straffen var i 91:a så jag hade börjat tappa lite energi så jag gav bort den straffen till honom. Jag kände där, fan jag kan göra mål men det handlar inte om det. Här var det mer att jag kände att kroppen var trött och blodsockret började åka ner och såna saker. Bättre att ge han straffen. Kul också att han fick göra mål, hans första GAIS-mål.

Ovan är ett eminent bevis på att egoismen inte alltid håller målskyttar i handen samt som exempel på Rickys personlighet. Samtalet genomsyras av hans positiva syn på situationen han har med sin diabetes samt en subtil generositet på många plan, redo att sätta en medspelare i friläge. När samtalet initialt landade i vad han har för intressen vid sidan av fotbollen landade svaret i jobbet. Ögonen blev mer lidelsefulla och kroppen i en mer framåtlutad ställning när han berättade om vad jobbet som hjälpande hand till elever med speciella behov ger honom på ett personligt plan.

Ödmjukheten och passionen för de delar i livet som Ricky spenderar tid på spiller över även på sjukdomsbilden och dygnets ständiga kamp om att nå det perfekta värdet på blodsockret. Även här hittar han delar som låter sig beskrivas inom positivismens kritade linjer.

- Man ser saker på att annat sätt. Nu har jag ju diabetes, men ska jag vara helt ärlig så uppskattar jag livet mycket. När jag tänker diabetes, det är klart att det är ett problem, att det är en sjukdom vi ändå har och kan ändå få hjälp med och såna här saker. Jag tänker typ… jag förstår ju att diabetesen också kan vara dödlig, det förstår jag. Men när man tänker på folk som dör i cancer och så vidare så tänker man, fan vi kan ändå på något sätt leva med det vi har och med den hjälpen vi får med insulin och så vidare. Jag ser inte så mycket problem med själva diabetesen egentligen mer än att det, så klart, påverkar emellanåt.

När ämnet vidrör de mentala problemen som är extra vanliga hos diabetiker ser han lätt förvirrad ut och uttrycker sig snarare konträrt. Svaret på frågan om han tror att diabetes gjort honom mentalt starkare svarar han dock på med emfas.

- Verkligen, det tycker jag. Jättemycket!

”Va fan håller du på med?”

Få idrottsmän på elitnivå har diabetes, Ricky och Djurgårdens kapten Jesper Karlström är ett par av de få. Signifikativt för sjukdomen som många är drabbade av men få känner till något mer kring. I vår tidigare intervju med GAIS huvudtränare Stefan Jacobsson var det en av hans viktigaste poänger att lyfta fram att det vore bra om folk visste hur man skulle hantera en diabetiker som hamnat i koma. Även Ricky känner igen bilden som en diffus sådan hos sina medmänniskor.

- Den är sådär skulle jag säga. Det hade varit kul om fler lärde sig om sjukdomen och fler kunde lite mer om sjukdomen. Jag är inte så mycket för att … om jag ska ta en spruta så behöver jag inte ta den framför typ 20 personer som står och glor på mig utan om vi sitter och käkar så tar jag den vid mitt bord snabbt i magen medan min bror är lite tvärtom. Han skiter i det och han bara öppnar och stoppar in den framför alla. Men det är många som vänder sig om och frågar, vad är det där? Det är inte så många som vet om hur diabetesen funkar. Så där har folk mycket att lära faktiskt.

Ricky lutar sig framåt, böjer på huvudet och flinar till lite innan han berättar en typisk anekdot som många diabetiker skulle kunna känna igen sig i.

- Jag var på en restaurang i London och jag tog insulin och hon som jobbade inne på Burger King, hon började nästan skrika. Jag vet inte om hon var rädd för sprutor eller nåt. Hon frågade vad det var jag jag höll på med och fick panik nästan.

Det är vanligt här i Sverige och det är jättemånga som har Diabetes, men ändå är det mycket folk som inte vet något om det. Det är konstigt.

Utifrån en okunskap bland befolkningen är det enkelt att förstå att klubbar och ledare inte vet vad en spelare med Diabetes kan ha för nack- eller fördelar. Ricky har tidigare varit inne på att det stärkt honom mycket mentalt. Men visst kan en kropp som även jobbar heltid med att försöka ta hand om Diabetes ha några felpass som påverkar läkningen av blessyrer och annat. Ricky instämmer tankfullt och tar tag i glaset utan att dricka..

- Det kan det faktiskt ha gjort, bra du tog upp det. Det är klart att det kan med sår och såna saker som man kan råka på när man spelar fotboll. Får jag ett sår på benet och inte kan spela på grund av det så kan det faktiskt ta lite längre tid och läka än vad det gör för en som inte har någon sjukdom. Men samma där med skador, det är likadant tror jag men jag har faktiskt, tack och lov, haft tur med skador. Jag har inte skadat mig så mycket genom åren.

Skadehistoriken, den så magra, är ytterligare ett tecken på ypperlig skötsel av sjukdomen och hur han dagligen tar sig den an. Men funderingar om det kan ha hindrat hans karriär ligger ändå och gnager någonstans i bakhuvudet. Fundersamt formar han meningarna med rynkande panna och fingrarna lätt knackande mot bordets yta.

- Det är klart, jag tror att många klubbar i dagsläget är rädda för att värva spelare med Diabetes. Och jag vet inte, det var… När jag vann skytteligan 2017 så det är klart att man hade i tankarna att fan det kan bli Allsvenskan när man vunnit skytteligan i Superettan. Men det fanns inte så mycket i Allsvenskan just då. Jag vet att många klubbar är rädda för att värva folk som har diabetes. Men jag kan inte riktigt köpa det, jag kan inte förstå varför för att vi har tidigare sett spelare som spelat i Allsvenskan som har dominerat Allsvenskan. Jag tror det finns en kille nu som spelar i Djurgården och jag tycker han är dominant där och jag tycker han är en av de bättre mittfältarna i hela Allsvenskan, så jag kan inte riktigt köpa det. Men jag tror absolut att det kan påverka.

Förebild för unga diabetiker

Som anfallare i GAIS och med tidigare framgångar i Norrby och Dalkurd är Ricky van vid att vara ett föredöme och någon som andra ser upp till. Detta gäller så klart även för unga killar och tjejer som blivit drabbade av diabetes. Det förekommer att föräldrar hör av sig och vill ställa frågor till Ricky om hans fotboll och hans diabetes. Viljan att hjälpa till med råd och tips är, som ni redan förstått, stor och han besvarar frågorna likt han besvarar den när den ställs denna eftermiddag, med passion och ögon som bifaller känslan i hans ord.

- Fortsätta köra och tänk inte för mycket på vad det är för sjukdom man har. Jag sa ju att det kan påverka allsvenska klubbar att, va fan han har diabetes, det kan bli ett problem och så där va. Men att man inte tänker i dom banorna för att möjligheterna finns. Det är bara att kolla de som spelar i Allsvenskan och Superettan och det finns tillräckligt med bra hjälpmedel för att kunna kontrollera den sjukdomen medan man spelar på de här nivåerna. Så jag tycker absolut inte man ska tänka för mycket negativt om den här sjukdomen. Det funkar och det går när man spelar på den här nivån med den sjukdomen.

- Jag hörde någonting om att vad var det han hette nu igen, Nacho, han som spelar i Real Madrid som också har diabetes. Spelar man i Real Madrid så kan man spela var som helst!

- Ta åt dig och lyssna för att lära och var noggrann med träning och kost. Man tror det inte, men det är jätteviktigt. Nu när man blivit lite äldre är det nästan man önskar att när man var yngre man tagit tag i de här problemen med kost, mat och sömn och allting för att kunna lyckas inom fotbollen. Och att träna hårt så klart.

Avbruten sömn efter matcherna

Rickys ord om att han önskade att han varit mer noggrann med kost, motion och sömn vid än tidigare ålder stämmer nog in på många När biverkningarna kickar in för de som levt länge med sjukdomen eller misskött sig så landar tankarna där. Med Rickys skötsel och utsökte fysiska form har han många goda år framför sig. Men det är inte utan att han varit med om en del läbbiga händelser under sitt 22-åriga diabetesliv. En kort paus uppstår då en sopbil åstadkommer ett ljud fullt i klass med de gamla griffeltavlorna i skolan.

- Det jobbigaste är väl när man råkar ut för något, alltså det är ju jobbigt när man har lågt blodsocker och det kan bli väldigt jobbigt när man är hög också. Det händer ju att man åker på såna grejer och hamnar på sjukhuset, då är det jobbigast så klart. Det har varit många gånger när man varit lite yngre som man råkat ut för de här grejerna.

- Senast var faktiskt när jag var utlånad från Elfsborg och var på väg hem. Jag stannade vid Statoilmacken och skulle köpa något för jag hade blivit låg och då svimmade jag av inne på macken. Då vaknade jag upp av att ambulansen och polisen var där. Jag trodde först det var något annat, men de väckte mig och körde raka vägen med mig till sjukhuset och jag vart inlagd där i typ en vecka. Det var 2013 eller 2014, jag kommer inte ihåg vilket år det var. Jag är väldigt noga numer med att ha grejer i bilen så jag alltid har något liggandes där om det behövs.

En otäck historia som, med lite otur skulle kunnat sluta än mer svart. Ricky fick dock grönt ljus att fortsätta sin resa mot nästa mål. Eftertänksamheten ikläder hans ansikte när han berättar att han, trots den otäcka händelsen inte är rädd för att hamna lågt under någon av dygnets timmar. Hårda fysiska pass kan få konsekvenser och Ricky berättar om en sömn oftast avbruten av diabetiska orsaker efter matcher.

- På nätterna efter matcherna brukar jag vara låg men det är samma där, jag vaknar av det när jag är låg. Jag känner av det på något sätt, så det känns som jag alltid vaknar när jag är låg och då får jag stoppa i mig något. Men det händer väldigt ofta efter matcherna på nätterna. Men jag tycker jag har jättebra koll där. Jag känner av det direkt och behöver knappt kolla för jag har så bra koll.

Samtid och framtid

Corona har ritat om världens karta som en Salvadore Dali efter en hård backanal. De flesta vars nummer vår herre dragit har haft en underliggande sjukdom och Diabetes har varit en av dem. Enligt forskare löper diabetiker typ 2, som till exempel Stefan, 2-3 gånger högre risk att hamna på intensivvård om de drabbas av viruset och typ 1:or 3-4 gånger högre risk. Ricky är medveten om att hans lekamen skulle ha svårare att hålla Covid stången. Och han beväpnar sig med handsprit.

- Nä, men det är så klart att man är extra orolig när man har en bakomliggande sjukdom som diabetes. Sä det är klart att man är försiktig och lite rädd. Jag går alltid med handsprit i fickan och i bilen också så jag spritar mig så mycket jag kan och håller avstånd och är orolig för att åka på den här Corona för diabetesens skull.

Att vara påläst och insatt om sin sjukdom hjälper lika mycket som en god tränare, duktiga lagkamrater och stöttande fans. Då minimerar man risken för förlust. Men det går aldrig helt att försäkra sig om viktorior och även en sådan positiv människa som Ricky har lite farhågor om en framtid med det som menyn diabetes kan servera under dygnets mörka timmar.

- Ja, faktiskt. Nu när man läst mycket om vad det är för saker man kan råka ut för när man blir äldre. Dom säger ju att det är mycket problem med fötter och ben och sädära. Så det är klart man är rädd för såna saker.

Diabetes sliter på kroppen och det första som händer är att de små blodkärlen tar stryk. Första tecknen på det är problem med ögon och fötter som Ricky ovan nämner. Att vara preventiv i sitt sätt att leva är som att redan under tidig ålder ta hand om kost och sömn för att bli en bra fotbollsspelare. Så här ligger Ricky i framkant. Inte heller helt förvånande att 28-åringen även har goda förhoppningar och god tro om den framtid som väntar de drabbade av sjukdomen WHO kallar för epidemi (typ 2).

- Jag hoppas ju på det och håller tummarna för det, så klart. Men man vet aldrig. Man får inte sluta hoppas. Men jag vet inte faktiskt, det känns som att det skulle kunna finnas nånting men man vill ju våga hoppas men man man får heller inte sluta tro på det!

Det sistnämnda citatet fungerar både inom diabetesvärlden samt fotbollsvärlden. Man hoppas alltid på det bästa och man får aldrig sluta tro på det om man vill ha resultat. Om man håller i dessa båda delar kan det bli som Svensktoppens tvåa under den näst sista helgen i maj 1992 Lisa Nilsson sjöng, att man har himlen runt hörnet.

Detta är den andra delen utav två om GAIS och Diabetes här på GAIS.se.I förra intervjun kunde du läsa om Stefan Jacobssons diabetes typ 2. Du finner den här. Båda intervjuerna finns i längre versioner via samarbetspartnern Diabeteshandens hemsida www.diabeteshanden.se

Syftet med texterna är att belysa en obotlig sjukdom som ofta är dolt i dunkel och att ge en bild av den dagliga kampen som de drabbade har.

För att ta reda på skillnaderna mellan de olika typerna av diabetes: https://ki.se/imm/diabetestyper

För att lära dig mer på ett enkelt sätt: https://diabetes.nuhttps://www.diabetes.se

För att hjälpa till att bidra till att barn i framtiden inte får samma hinder i sin fotbollsutövning som Ricky: https://www.barndiabetesfonden.se Märk gärna din gåva med ”GAIS”. Tack.

Foto: Mattias Järelöv & Mikael Josefsson

Text: Daniel Björnalm