Niklas Andersen: ”Det är en styrka att spela med känslorna utanpå”

Inför seriestart 2022 är trotjänaren och publikfavoriten Niklas Andersen utsedd till lagkapten. Vi har pratat med honom om att bära bindeln, kraven på sig själv och laget och att vara fotbollsspelande pappa.

‍

Du vilades på genrepet, men hur känner du att formen och känslan är just nu?

- Den är väldigt bra. Jag har ju en viss skadehistorik och vi har 30 viktiga matcher framför oss där målet såklart är att jag ska kunna vara tillgänglig för samtliga, men jag tycker att jag ligger bra till. Jag kan absolut spela, men det kunde varit lite bättre.

‍

Vad är det som kunde varit bättre?

- Jag tycker alltid att fysiken är A och O och oavsett hur bra jag känner mig tror jag alltid man kan bli bättre. Jag har höga mål, men jag ligger som sagt bra till. Jag är dessutom ännu mer noggrann med att ta hand om mig numera. Jag har ökat mängden mat och så lägger jag 10-15 minuter varje kväll på rörlighetsträning, typ foamrolling eller stretching. Jag började med det efter mina skador. När jag hade haft ont en hel säsong kände jag att något måste göras och kroppen mår generellt fint numera.

‍

Hur tycker du lagets insats mot Landskrona var?

- Som åskådare, för en gångs skull, var jag väldigt imponerad av vad killarna presterade i 90 minuter. Vi hade tufft mot BOIS förra året, det är ett bra lag, och jag tyckte det var skillnad nu. Det syntes att vi har kommit långt i vår idé. Framför allt viljan och passionen var tydlig, de kämpade och slet och hade stunder där de kontrollerade matchen både defensivt och offensivt. I andra halvlek var Landskrona lite bättre och vi fick dessutom en utvisning, men allting fallerade inte utan vi fortsatte jobba metodiskt.

‍

Är du nöjd med försäsongen generellt?

- Ja, det är jag. Det har inte varit helt tipptopp, men med tanke på de tuffa motstånden har vi ändå kört vårt race. Det har inte alltid funkat, men i stora delar tycker jag vi har visat våra supportrar vad vi vill åstadkomma i år. Jag är väldigt positiv till hur vi har tränat. Det har varit riktigt tufft, verkligen skillnad mot tidigare år. Vi har ett annat tempo i träningen och i alla övningar, vi löper mycket mer nu. Sedan tycker jag att alla nya killar som vi fått har kommit in i det bra och alla är väldigt hungriga på den här säsongen. Det är en bra mix av unga och mer erfarna spelare. Målet är ju att vi ska vara högst upp efter 30 omgångar. Det är lättare sagt än gjort, men vi kommer ha en stor fördel i att vi har tränat hårt. Vi har tränat mer än vi någonsin gjort tror jag, trots att många av oss har annat vid sidan om numera. Man märker att det faktiskt går att lösa hårt tränande även under de här förutsättningarna och självklart är det så att ju mer man tränar desto bättre blir man.

‍

Spelade tidigt med de äldre killarna

‍

Niklas Andersen är uppvuxen i Gamlestan, och började spela fotboll i Götaholms BK som sexåring. Vid tolv års ålder gick han vidare till IFK Göteborg, där han spelade ungdomsfotboll i åtta år.

‍

I Götaholm började du tidigt spela med äldre killar. Hur gjorde du för att ta plats när du måste varit så pass mycket mindre än alla andra?

- Vissa spelare kändes ju som hus, jag gick ungefär upp till knäna på dem. Det hände till och med ibland att jag inte fick spela när vi mötte killar som var alldeles för stora, för tränarna var rädda att jag skulle bli mos. Men jag var en liten och ettrig mittfältare som faktiskt ändå var ganska jobbig att möta, jag sprang bara hela tiden. Man orkade ju hur mycket som helst på den tiden. Sedan blev jag försvarare först som femtonåring, mest för att det inte fanns någon annan som kunde ta vänsterbackspositionen. Tränaren tyckte att det funkade bra och sen har jag bara fortsatt med det.

‍

Vad var det som gjorde att du fastnade för den här sporten?

- Att jag började var först och främst tack vare min fotbollsintresserade far, han var själv duktig på sin tid. Sen har jag två äldre syskon som också var duktiga, som man såg upp till, och som det var ett konstant tävlande mot. Vi har dessutom haft ett väldigt stort intresse av Premier League, det har varit vår familjegrej att följa engelsk fotboll varje lördag under hela min uppväxt. Men att jag trivs så bra med att vara fotbollsspelare har handlat mycket om det sociala och klubben jag spelar för, framför allt om man ser till tiden i GAIS. Att komma till en klubb där det finns så mycket kärlek och passion, det ger en kick man inte får av någonting annat. Den dagen man lägger skorna på hyllan och man kan se tillbaka på att man har fått representera grönsvart… Det finns ingenting som någonsin kommer ge mig den kick som jag fått av att spela fotboll inför våra supportrar och vinna matcher. Jag har alltid tyckt att fotboll är så roligt och det har ju format en till den man är idag. Utan fotboll, vem är man liksom?

‍

Du gick från IFK Göteborg till Ljungskile, vilket du har pratat om som väldigt lyckat. Vad var det som stämde så bra?

- Under perioden i Blåvitt var jag mycket med ungdomslandslaget och gjorde en hel del landskamper i U17, U18 och U19, bland annat med Viktor Claesson och John Guidetti. Det bidrog nog till att jag trodde att jag skulle ha fler alternativ efter den tiden, men det var egentligen bara Ljungskile som ville att jag skulle provspela för dem. Då kände jag bara ”jävlar vad jag ska bevisa att jag är bra”. Och så fick jag en tränare som verkligen trodde på mig. Han var väldigt tydlig redan vid första provspelsträningen med att mig skulle de ha, och att få det förtroendet gav mig verkligen glöd och självförtroende.

‍

2016 köptes Niklas av Häcken.

‍

- Jag ville ju spela så högt upp som möjligt och Häcken kändes verkligen som en spännande utmaning. Det var ju lite skräckblandad förtjusning eftersom jag trivdes så bra i Ljungskile och skulle kliva ut ur bekvämlighetszoonen, och när jag väl kom till Häcken var jag inte ens i närheten av att få spela.

‍

Hur kändes det?

- Det var ju väldigt tufft såklart. Jag gick från att ha varit given i alla ungdomsår och i Ljungskile till att inte synas överhuvudtaget. Om en klubb dessutom har betalat pengar för en tänker man ju att man ska vara med och kriga om att få spela. Jag var kanske lite naiv där, och beslutet kanske togs lite för snabbt. De hade ju ett otroligt bra lag och stenhård konkurrens. Men det gav mig andra lärdomar, exempelvis att du egentligen bara har dig själv att skylla om du inte får spela, för det innebär tyvärr att du inte är tillräckligt bra. Då har man ett val – antingen tycker man livet är piss, och då blir inte fotbollen rolig heller, eller så gör man det till sin grej och ger sig fan på att få spela. Jag försökte bara ge 100% varje dag. I praktiken sket jag i att jag var sista man, jag ville ändå utvecklas och ha kul under tiden. Jag fick ju möjligheten att träna med extremt bra spelare också.

‍

Du har ofta visat mycket känslor på planen, vilket inte sällan har lett till varningar och röda kort. Nu för tiden känns du lite mer kontrollerad, vad är det du har förändrat?

- Det här med temperamentet tillhör mig som spelare, det har alltid varit så, och det har tagit många år att lära sig hantera det. Det har varit en lång process, för att förlora fotbollsmatcher är verkligen det värsta som finns. Man känner att man inte är värd någonting, och tidigare kunde det gå flera dagar innan jag kunde släppa en förlust. Men man lär sig att det kommer en ny match, att det gäller att processa både det som var bra och dåligt och sen gå vidare. Numera försöker jag egentligen bara fokusera på att göra nästa grej bättre, att låta spelet ta frustrationen och få ut känslorna i prestation. Den enkla vägen har ju alltid varit att spela fult men någon gång kommer en punkt när man känner att det inte är kul att missa matcher för att man inte kan hantera känslorna. Jag ser det ändå som en av mina styrkor, att jag spelar med känslorna utanpå i stället för innanför. Den spelstilen kan ju också smitta av på andra, och störa motståndarna.

‍

Grundläggande att kämpa, springa och tacklas

‍

Niklas har beskrivits som den ultimata lagspelaren och en stabil person att bygga ett lag kring. Själv ser han sig ändå inte som en typisk kapten, även om han säger att han nog alltid känt sig som en ledare när det kommer till hans spelsätt och person.

‍

- Jag ställer höga krav på mig själv och andra och jag tror att mitt spelsätt kan få andra runt om kring att höja sig. Jag tror jag kan bidra med energi till gruppen och jag kommer framför allt fortsätta vara mig själv. Jag och Fidde hade ganska många diskussioner om att jag kanske skulle bli kapten, och jag var tydlig med att om du ger mig bindeln kommer jag inte ändra på något. Han vet vad han får, och jag kommer inte göra något jag inte känner mig bekväm med. Jag har alltid känt ett väldigt stort ansvar, framför allt i GAIS, att jag alltid ska gå ut och ge 100%. Jag kommer inte klä mig i en ny kostym nu bara för att jag är kapten.

‍

Vilka krav ställer du på ditt lag?

- Jag har krav på att vissa saker ska man inte ens behöva diskutera, det ska vara självklart. Man SKA kämpa, springa, tacklas, det är grundläggande. Att man sedan gör tekniska fel ibland, det händer på alla nivåer i den här sporten och jag har en helt annan förståelse för att alla ibland tar fel beslut gällande teknik och taktik. Men arbetsinsats, det ska man inte behöva prata om. Det är mitt största krav på mina lagkamrater.

‍

August Wängberg har sagt: ”Ta en sådan som Andersen, han vet jag var man har. För mig är han GAIS på väldigt många sätt.” Vad tror du ligger bakom det uttalandet?

- Han snackade nog helhet, hur jag är som människa. Jag ser mig som en lojal spelare, jag sätter alltid laget i första hand, både på plan och utanför. Jag är ju en kille som gärna skojar med alla, försöker ha högt i tak i omklädningsrummet, samtidigt som jag som sagt vill kunna ställa krav på andra och få krav tillbaka. När man spelar för en klubb som GAIS, och är en del av någonting som är större än en själv, måste det finnas en kravbild. Vad är det vi ska göra och hur ska vi representera den här klubben på bästa sätt? Jag är nog ganska rak och jag hoppas att andra känner samma sak, att de känner sig bekväma med mig och kan säga vad de tycker. För mig är det naturligt att man bjuder på sig själv, att man ska kunna skoja och skratta tillsammans.

‍

Kommer du få bestämma musik i omklädningsrummet hädanefter?

Ja, det blir kaptensveto! Nä men är man ensam om att lyssna på hårdrock får man rätta sig efter majoriteten. Jag får fortsätta bjuda till, helt enkelt.

‍

Du var tidigare inne på att du har dragits med en del skador, vilket ju är vanligt i de flesta fotbollslag. Vad tror du måste till för att man ska kunna undvika det?

- Man har ju tänkt på den frågan många gånger och jag tror att det har väldigt mycket med ekonomiska förutsättningar att göra. Om man jämför GAIS med en världsklubb handlar det om otroligt mycket mer pengar som kan läggas på träning, kost, återhämtning och rehab. Sen spelar vi betydligt färre matcher än exempelvis Manchester United, men hade vi haft Ettans serie, med Uniteds förutsättningar, hade vi säkert kunnat förebygga mycket mer skador. Jag tror helt enkelt det är en resursfråga.

‍

Är det självklart för dig att spela, även om du kanske inte känner dig helt hundra?

- Man vill ju alltid spela. Vi vet ju alla hur det har varit i GAIS, vi har haft det tufft, vi har behövt vinna, och så säger någon att vi behöver ha dig… Då är det klart man ställer upp.

‍

Har du lite för mycket pannben för ditt eget bästa?

- Ja, det får jag väl erkänna.

‍

I flera sammanhang har Niklas uttryckt att GAIS är som att komma hem, och att han vill vara kvar så länge han kan.

- Alla spelare vill spela så högt upp som möjligt, men när vi åkte ur Superettan kände jag ändå att jag inte ville lämna. Jag kände ett ansvar, att när jag varit med och kört ur klubben vill jag vara med och ta oss tillbaka. Det är något med GAIS som har gjort mig väldigt fäst och frågar du andra säger de samma sak. GAIS är fantastiskt på så många sätt. Att få spela här har blivit en trygg punkt.

‍

Du har efterfrågat mer kontinuitet i år. Kan du utveckla vad du menar?

- Ja, jag kan nog tycka att kontinuiteten har varit ett problem tidigare, att vi har bytt system lite för ofta, inte bara mellan matcher utan även under match. Tror man på något ska man köra helhjärtat på det och det känns som att vi kommer kunna göra det i år. Sett till 30 matcher ljuger inte tabellen, men har man lagt en hel försäsong på att träna på ett visst sätt, och ger upp det efter en månad eller två för att resultaten inte går vår väg känns det kanske lite panikartat. Det är verkligen inte säkert att allt kommer sitta i början, men om vi jobbar vidare på det vi tränat på och har förtroende för, kommer det bära frukt efter typ åtta omgångar. Sedan är det självklart en hårfin gräns, det där med att behöva ändra saker. Det är inga lätta beslut att ta och när man lagt ner väldigt mycket tid på en idé.  

‍

Blir väckt 05.00 av sonen

‍

2021 blev inte bara ett av Niklas starkaste år formmässigt i GAIS, han fick även sonen Philip.

‍

Vad har det gjort med dig att bli pappa?

- Det har gjort mig sömnlös! Nä men det är ju ett helt annorlunda liv, helt fantastiskt givetvis. Obeskrivligt. Det finns självklart tuffa tider men allt annat är så positivt. Det är så kul att följa utvecklingen och bara få vara med och vara nära honom. Man är trött, men får ändå jättemycket energi av att han är så härlig. Det blir svårt att vara sur när han väcker en klockan 05.00 och är jätteglad.

‍

Hur resonerar man som fotbollsspelare kring saker som föräldraledighet och vab?

- Numera har jag ju ett vanligt jobb på RGNT också, men från att han föddes har det varit så korta stunder jag varit borta jämfört med en som jobbar vanliga tider, så förra året var det nästan som att vara pappaledig eftersom jag kunde vara hemma ganska mycket. Det är väldigt skönt att kunna vara närvarande, både för mig och min sambo. Däremot kan det ju bli lite svårt med vab sen när han är äldre, när man behöver vara med på träningar och matcher.

‍

Man får känslan av att du kommer bli en riktig fotbollsfarsa.

- Jag hoppas det! Jag kan bara se till min egen uppväxt, det har ju alltid varit så mycket fotboll. Ungdomar i dag har sina iPads och telefoner, men när man själv växte upp fanns det inget annat än att spela fotboll på gården. Jag hoppas innerligt att vi kommer spendera mycket tid ute och hitta på saker. Det är klart det vore kul om han skulle gilla fotboll, men vi kommer ha andra aktiviteter också.  

‍

Vad ser du fram emot inför seriestarten?

- Att äntligen köra igång efter en riktigt hård försäsong. Det ska bli en sjukt rolig utmaning att gå in i en säsong som vi har så höga mål med, att nu ska vi plötsligt vinna i stort sett alla matcher, samtidigt som serien är så tuff. Man är taggad men lugn, kontrollerat taggad! Det ska bli väldigt spännande och kul. Och vi ska sluta i topp!

‍

Text: Johanna Ageborg

‍

‍

‍

Vad: GAIS - IK Oddevold

Var: Bravida Arena

När: Måndag 4/4 kl. 19.00

Hur: Information för dig som har årskort och dig som vill köpa biljett >

‍

Kan du inte se matchen på plats? Se den på Expressen Premium eller Expressen Play >

‍