Intervju med Robin Wendin Thomasson

Det är en torsdag eftermiddag och träning väntar om cirka en timme för Robin. Han kliver in på kontoret på GAIS-gården med gott humör och träningskläderna på. “Hallå chefen”, ropar han till mig och ger mig ett handslag. Vi väljer att sätta oss bekvämt i fåtöljerna för att köra en liten intervju.

‍

Hur har första tiden i GAIS varit?

– Den har varit mycket bra tycker jag. Som jag nämnt tidigare så är det en stor omställning för mig, jag har flyttat ifrån vänner och familj och har alltid spelat fotboll i Helsingborg tidigare. Så det är mycket nytt, men jag har kommit in i det bra tycker jag och har börjat landa i det. Så nej, inget att klaga på!

‍

Trivs du bra i staden?

– Ja, det gör jag! Jag har alltid tyckt att Göteborg är den bästa staden i Sverige, så även här är det inget att klaga på. Jag trivs väldigt bra.

‍

Din karriär började i Kvidinge IF och sedan dess har du spelat i flera olika lag i Skåne. Vilka är de viktigaste lärdomarna du har tagit med dig från din tidigare karriär?

– Man har ju lärt sig mycket på vägen såklart. Men det största är väl att väldigt mycket sitter mentalt. Man kan vara skicklig som spelare, men man har sett på många spelare genom åren att de inte har det mentala och inte lyckats på grund av det. Så det är väl en stor del, skulle jag säga, nästan den största.

‍

Hur har dina tidigare erfarenheter stärkt dig som spelare?

– Jag har haft väldigt bra tränare genom åren, blivit skolad på ett mycket bra sätt. Både i Helsingborg som ungdom men även nu i Hittarp med Erik Edman, kanske den bästa eller bland de bästa vänsterbackarna Sverige haft. Så jag har lärt mig väldigt mycket där och nu senast Patrik Ingelsten i Eskilsminne, också lärt mig väldigt mycket från honom, som har mycket erfarenhet från Allsvenskan. Så nej, jag har blivit skolad väldigt bra.

‍

Du har nu varit med och spelat ett par tävlingsmatcher för GAIS, hur har det känts att spela inför våra supportrar?

– Det har varit helt magiskt. Innan i Eskilsminne har det varit föräldrarna som tittat på och typ 100 personer liksom. Nu är det flera tusen som står och sjunger i 90 minuter, man känner verkligen deras support och hur mycket det betyder för dem, så det har varit helt fantastiskt.

‍

Är det första gången du spelar inför en stor publik?

– Ja, det är det nog faktiskt. Jag har spelat i Gothia final men inte annars. Nej, detta är något helt annat, det känns helt fantastiskt.

‍

Vilka är de största skillnaderna du har märkt mellan att spela i Ettan jämfört med Allsvenskan?

– Tempot är såklart högre, men det är väl inte så konstigt. Men sen så här gäller det att vara påkopplad konstant, slappnar du av en sekund så kan du bli straffad. Så var det kanske inte i Ettan, du kunde komma undan om du inte riktigt var påkopplad men här är det liksom fullt fokus konstant annars så smäller det!

‍

Vad skulle du säga är den största överraskningen för dig sedan du anslöt dig till GAIS?

Robin tänker några sekunder innan han säger:

– Hur stark vi är som grupp, truppen är väldigt… vad ska man säga, truppen vill åt samma håll och är väldigt sammansatt och det tycker jag man ser på planen också, särskilt nu senast mot Värnamo. Vi springer i 90 minuter och vill verkligen vinna. Sen relationen till supportrarna… väldigt familjär klubb liksom, det känns väldigt familjärt och det är viktigt för att kunna nå framgång.

‍

Vad är det som driver dig att fortsätta att utvecklas och förbättras som spelare även när du har nått en hög nivå?

– Nej, men man kan alltid bli bättre, man kan alltid utvecklas såklart. Dem säger att man ska vara som bäst när man är 27, 28. Även om ångesten börjar komma… Man är ju inte 20 längre. Men nej, det bara finns där, drivkraften, man vill alltid bli bättre, utvecklas och vinna matcher. Och man blir ännu mer taggad med supportrarnas stöd. Så det är inget man tummar på utan drivkraften finns alltid där.

‍

Om man går in lite mer personligt, hur spenderar du helst din fritid när du inte är på planen?

– Ja, det har ju varit en omställning nu, man har ju inte polarna att hänga med konstant, dem man alltid hängt med. Så det blir väl mycket Warzone, Playstation med dem och snackar lite gött. Och sen kommer även flickvännen som pluggar i Halmstad upp ibland så då umgås jag mycket med henne.

‍

Vad är ditt personliga mål denna säsong?

– Att spela så mycket som möjligt. Nu har jag gjort två inhopp, men kunna bidra med det jag är bra på, det tycker jag ändå jag har lyckats med på de två inhopp jag gjort, även om det ena inhoppet var roligare än det andra!

‍

Jag tackar Robin för samtalet, nu är det dags för honom att gå till omklädningsrummet för att förbereda sig inför träningen. På lördag är det avfärd mot Norrköping och på söndag väntar mötet med ett IFK Norrköping som inlett Allsvenskan med två förluster.

‍