Sommaren innebär uppehåll för A-laget och semester för spelarna och staben kring laget. Medan A-lagspelare latar sig på Balearerna, hänger på bröllop eller besöker Borås Djurpark så kämpar de yngre förmågorna i föreningen på i de vackraste av färger. Eftersom sommaren är högsäsong för olika ungdomsturneringar så tog vi häng på ett av de yngre lagen.
2009 var året som Greta Thunbergs moder vann den svenska Melodifestivalen, Barack Obama tillträdde som USA:s president och som GAIS i den första matchen någonsin på nybyggda Gamla Ullevi slog Örgryte IS (numer heter klubben Örgryte IS FF) med en riktig femetta. Dessa händelser har inte någon av de gaisare i GAIS pojkar födda 2009, som under förra helgen (29-30/6) förtjänstfullt deltog i Åsacupen i Åsa, upplevt utan enkom kommer att få lära sig i skolan.
Halland kom till spel med ett offensivt sommarväder i världsklass med strålande sol och tendenser till lätt bris. GAIS P10 bjöd å sin sida på anfallsspel modell orkan, dock helt utan tendenser till lätt hybris. Anfallsspelet kom att visa sig väldigt framgångsrikt då laget stoltserade med segrar i alla matcher. Förklaringen till segerraden finns troligen i lagets tränare Daniel Johanssons enkla utläggning om hur laget försöker spela:
- Vi strävar alltid efter att spela fotboll, vilket innebär att de spelarna utan boll alltid försöker ge bollförande spelare minst två passningsalternativ genom att röra sig i ledig yta. Oavsett roll som målvakt, back, mittfältare eller anfallare så är man lika viktig för att laget ska lyckas. Detta i sin tur skapar laganda och gemenskap i både mot- och medgång. Dessa killar är levande bevis på det och stöttar och ställer upp för varandra.
I den första matchen under lördagen ställdes de glada 10-åringarna mot den arrangerande föreningen. Målen kom i strid ström och en övertygande 7-0 seger inkasserades till spelarnas genuina glädje. En glädje som inte på något sätt gick att missta sig på. Glädje, skratt och laganda påvisades på det sättet som man önskar att alla barn som spelar fotboll ska få ha det.
Dösjöbro IF från de sydliga delarna av landet var nästa lag att försöka ge Atleterna en match. Trots ett rejält numerärt överläge kring planen så fann skåningarna bollen redo att hämtas ur sitt målnät sex gånger. Likt den första matchen var de grönsvarta framgångsrika när bollen sattes i rullning och passningarna och rörelsen från spelarna fann högt tempo. Något som gladde den engagerade tränaren Daniel Johansson.
- Vi övar mycket på att ha ett passningsorienterat spel och när vi får till det är vi som bäst.
Och nog fick de till det under denna matchen. Under stundom lyssnade spel så Inte undra på att siffrorna stack iväg och att några vackra mål kunde beskådas. En frispark i ribban var också den, ur ett estetiskt perspektiv, värd ett bättre öde. I denna match tilläts motståndarna sticka upp i några lägen som skulle kunnat resulterat men burväktaren i det unga GAIS-laget avväpnade avsluten på ett förtjänstfullt vis. Laget bytte denna turnering positioner mellan matcherna och då ordinarie målvakt hade förhinder var det utespelare som iklädde sig långärmad tröja nummer 1 på ryggen. Insatserna med fötterna imponerade från dem under turneringen och hade säkert fått A-lagets burväktare Johansson och Mehic att förtjust nicka gillande.
- Vi har kört ganska fasta positioner ett tag då vi upplever att killarna får bättre trygghet i sin roll och positionering på plan gällande till exempel rörelsemönster. Det vi upplever är att om vi flyttar runt killarna för mycket på plan så blir de till exempel osäkra var på plan de ska befinna sig under spel, exempelvis att backen flyttas upp till mittfältet, så hamnar den spelaren ofta för långt ned i plan och vice versa.
- Men det handlar om spelmognad och killarna mognar i olika takt. Under denna cupen valde vi dock att flytta runt spelarna mer än vanligt för att de skulle få prova andra roller och detta löste de väldigt bra!
Sista matchen under lördagen blev den hårdaste. Grannkommunen Mölndals rödtröjade kämpar i IF Mölndal stod upp bra mot det bollskickliga GAIS-laget. Makrillarna hade som tur var fjäskat hårdast för fru Fortuna och avgjorde med bara en minut kvar av matchen. Man kunde därefter åka hem och se Sverige besegra Tyskland i VM med tre segrar i bagaget. Dessutom inte ett enda insläppt mål.
Efter lördagens tre matcher steg grabbarna upp på söndagen och for samma väg för att försöka upprepa succén från gårdagen. Första matchen hette motståndet återigen Dösjöbro. Och återigen blev segermarginalen sju bollar, men med skillnad att denna gång släppte laget för första gången in mål, två till antalet till och med. Efter matchen kan möjligtvis tränarna ha kommenterat de insläppta målen för när det var dags för helgens sista match var defensiven återigen tät som så önskades. Slottskogen/Godhem jagade på de grönsvarta duktigt men fann inga vägar genom en ramstark defensiv. Vägar framåt fann däremot de unga spirrarna, som efter många fina intentioner och utföranden nätade fyra gånger.
Summa summarum var det en utomordentligt väl genomförd turnering av de unga atleterna och en ruggigt imponerande målskillnad med 27-2. Laget har också under våren och sommaren varit på resande fot med cuper både i Kalmar och i Skåne. Där har motståndet varit tuffare och resultaten har varvats mellan de tre olika varianterna som förekommer på Stryktipset. Något som utvecklar laget, som onekligen ger intrycket av att vara på rätt väg och utvecklas som individer och som lag. Så Daniels avslutande ord sätter en rimlig, förväntansfull och nykter slutpunkt på en turnering i dur:
- Som tränare är det en förmån att vara en del av alla dessa personligheter som pojkar P10 utgör och som bidrar till detta fantastiska lag!
Det går utmärkt att då och då surfa in på denna sida för att följa de yngre gaisarna. För de kommer att låta höra talas om sig än mer framgent.
Text och foto: Daniel Björnalm