GAIS årskrönika 2024

Men framför allt var det ett år då spelare, ledare, fans och alla andra med ett grönsvart hjärta fortsatte att tillsammans bygga på något som inte kan mätas i resultat eller värderas i pengar: Tro.

‍

Låt oss inledningsvis resa några år tillbaka i tiden, till iskalla och mörka december 2021, kvällen då GAIS ramlade ur andradivisionen. Då var våra tankar tunga som sten, våra långsamma steg från Gamla Ullevi lämnade avtryck av sorg. Det gjorde riktigt ont att vara gaisare.

‍

Då visste vi inte. Vi hade ännu inte koll på hur små arenorna i Ettan skulle visa sig vara när det grönsvarta tåget kom farande (minns räcket i Ljungskile som inte höll för trycket). Och vi var omedvetna om att det vackra och frejdiga spelet skulle hålla även i Superettan, ända fram till en lycklig höstdag på Stadsparksvallen i Jönköping då det allsvenska kontraktet säkrades. Vi var ännu ovetande om att GAIS, tippat jumbo av "experterna", skulle visa sig vara ett starkt lag även för rikets högsta division.

‍

Med allt detta i minnet, var ska man egentligen börja söka efter en någorlunda rättvis beskrivning av spelåret 2024?

‍

Med den 26 april på Valhalla IP då ett halvt tusen åskådare bevittnade hur klubbens nya damlag tog sitt första säkra steg mot uppflyttning från den lägsta divisionen (femman) genom att städa av Kungsladugårds BK med 8-0?

‍

Eller med herrlagets utklassning av Örgryte i cupen på vårvintern?

‍

Eller med vår tränare som sitter i TV-studion veckorna före den allsvenska starten och påstår det uppenbart uppseendeväckande att GAIS borde hamna minst topp åtta när tabellen färdigställs i november?

‍

Eller med den efterlängtade premiären mot BP på Gamla Ullevi? 0-4 åt helt fel håll.

‍

Vi kan börja på många olika platser men vi vet ändå hur det slutade och vi har redan nämnt det: med framgångar på herr- och damsidan och med en delad tro på framtiden.

‍

Det jag tar med mig från den allsvenska återkomsten mot BP sista dagen i mars är inte det negativa resultatet utan vad som hände efter slutsignalen. Tusentals gaisare stannade kvar på läktarplats och hyllade sina spelare, trots den smärtsamma förlusten. En liknande scen skulle upprepas, och intensifieras, några månader senare, i hällregnet på Örjans Vall, efter ännu ett tungt 0-4-fall. Igen: hyllningar och kärlek till ett vackert lag.

‍

Det kan synas besynnerligt att ta avstamp i två 0-4-förluster för att inleda en kort redogörelse för det lyckosamma grönsvarta fotbollsåret 2024. Ändå inte. Istället för belastande motgångar illustrerar nämligen dessa nederlag en utgångspunkt för att beskriva ett lags och en förenings karaktär och i förlängningen dess utveckling till en ännu starkare grupp.

‍

Precis som i Ettan 2022, precis som i Superettan 2023 hade det etablerats en identifikation mellan spelarna på planen och vi som befolkade läktarna. GAIS 2024 var en enhet, oavsett var du befann dig i, kring eller utanför organisationen. Och, nu äntligen, oavsett kön. Tjejer och killar, på eller utanför planen.

‍

Vi fick uppleva höjdpunkter och motgångar, precis som alla andra år. Efter vinsten mot Djurgården i slutet av september återvände vi till våra arbetsplatser, våra skolor, pratade med våra kompisar. Hade vi någonsin sett GAIS prestera på den här nivån? Svaren varierade, det kunde bero på tycke, ålder eller något annat. Ingen kunde egentligen svara med säkerhet. Bara det var i sig ett svar.

‍

I samband med höstderbyt mot lokalrivalen öppnade vi dörren till det mörka för ett ögonblick, den där som vi gaisare kan vara så smärtsamt vana vid. Var det roliga slut nu? Nej, det handlar inte om fallen utan om hur många gånger du reser dig. GAIS årgång 2024 var en återkommande påminnelse om denna viktiga livsprincip.

‍

Derbynederlaget följdes av ett nytt fall på Grimsta IP och “experterna” började babbla igen: nu var det över, GAIS var avslöjade, sönderlästa.

‍

Men nej. Inte nu heller. Atleterna gick i mål med fyra förlustfria matcher, inklusive en seger på Hisingen (tre av fyra derbyn gick till de grönsvarta!) och en vinst mot Sirius i avslutningen, tre poäng som innebar en informell titel som man eventuellt hade kunnat hitta i hyllan för science fiction bara två-tre år tillbaka i tiden: inte bara bäst i stan utan bäst i väst!

‍

Som en vacker fond till herrlagets framgångar vann damlaget match efter match i Division 5 och belönades som konsekvens med en uppflyttning till fyran kommande säsong. Det blev resultat som 11-0 (två gånger), 9-0, 8-0. Faktiskt 19-0 också men det resultatet annullerades från listorna eftersom motståndarlaget (Jonsereds IF) senare drog sig ur serien (liksom, för övrigt, tre andra klubbar i en serie som inte riktigt motsvarade digniteten förknippad med vår anrika förening). Det noterades endast en förlust, mot IFK Göteborgs ungdomslag, men det satte inte stopp för uppflyttningen.

‍

Även om damlagets resultat var positiva och glädjande var det ändå inte själva huvudpoängen. Det viktiga var att GAIS nu, över 30 år efter att damsektionen lades ner 1992, hade blivit en hel förening igen. Från och med nu kunde både tjejer och killar stolt representera GAIS-emblemet i officiella sammanhang. En självklarhet som dock inte blev verklighet förrän spelåret 2024.

‍

Säsongen 2024 är till ända och vi kommer att minnas den med värme. Vi fick uppleva två vackra lag i en vacker stad. Ja, självklart flera vackra lag när vi inkluderar det ihärdiga arbete som pågående genomförs på ungdomssidan.

‍

Tack till alla oss som varit med på resan. Tillsammans bär vi med oss en tro på en framtid färgad i grönt och svart.

‍