Friday: "Atmosfären i svensk fotboll är fantastisk"

23-årige Richard Emeka Friday föddes i Nigerias huvudstad Abuja. Han kom till GAIS på lån inför säsongen 2022 och blev efter sommaren kontrakterad över 2024. Efter ett första år då han blandade och gav, har Friday nu gjort två mål i Superettan och visar fin form!

‍

När visste du att du hade talangen för att bli en professionell fotbollsspelare?

‍

– Jag har alltid varit en fotbollsspelare. När jag var nio år var det en person som plockade in oss i en akademi, tog med oss för att spela turneringar i andra delstater, och jag började känna att jag kunde ha det i mig att spela på högre nivå.

‍

Du var 19 år när du kom till din första europeiska klubb, i Lettland. Hur var den upplevelsen?

‍

– Det var en jättesvår flytt att komma till Europa, men klubben och klubbchefen hjälpte mig mycket. Det var jättekallt, språket var konstigt, maten var konstig, men människorna runt klubben hjälpte mig verkligen. Dessutom kom jag dit tillsammans med en vän, så det var ändå uthärdligt. Det var ändå en bra upplevelse! De fick mig att känna mig bekväm, fixade en cykel, ett PlayStation, innan jag fått min första lön så gav klubbchefen mig lite pengar som jag kunde skicka hem till min familj.

‍

Du spelade fyra kvalmatcher för Europa League, två av dem mot IFK Norrköping. Var det din första kontakt med svensk fotboll?

‍

– Ja det var det, och Jesus, det var helt otroligt! Först spelade vi mot Dynamo Minsk, gick vidare till nästa omgång och kom hit. Atmosfären var helt annorlunda, en fantastisk upplevelse. Sättet man ser på fotboll här skiljer sig helt från Lettland, där är det aldrig så mycket publik. Det var första gången jag såg bengaler på riktigt! Det var massive.

‍

Sedan kom du till Örebro på lån, hur var den perioden i din karriär?

‍

– Jag ville lämna Lettland, det hade hänt lite tråkiga saker så jag ville bort. Och jag kom till Örebro. Örebro är…familj. Jag älskar GAIS men Örebro är också min familj. De tog hand om mig så väl. Och de har haft stora spelare; Jiloan Hamad, Besara, Agon Mehmeti, och Mergim! Det var en jättefin möjlighet för mig att få spela där.

‍

När du kom till GAIS så var det uppenbart att du hade snabbheten och de stora ambitionerna, men du fick kämpa med målskyttet. Hur lyckades du hålla fokus i din utveckling under den pressen?

‍

– Under den perioden hade jag det tufft överlag, det var svårigheter både kring fotbollen och familjen. I min lettiska klubb var det väldigt stökigt, och jag ville bara spela fotboll. När jag kom hit så fick människorna mig att känna att nu behöver jag hålla mig motiverad, de behandlade mig inte annorlunda för att jag var inlånad. Jag kunde hålla fokus för jag fick direkt en så bra kontakt och blev inkluderad.

‍

Du har ju jobbat med Fidde som tränare sedan du kom hit, hur har han hjälpt dig att utvecklas som spelare?

‍

– Fidde, han är en fantastisk person. Han är inte bara duktig tränare, han är verkligen en bra människa. Hans arbetsmoral är top notch! När jag först kom hit trodde jag att han hade tränat storlag, han ställer väldigt höga krav på varje spelare. Han har verkligen hjälpt mig, han säger vad jag behöver jobba med, samtidigt som han vet vad jag har för kvalitéer. Och varje dag måste man ge sitt allt! Så är det med Fidde, och det är fantastiskt, han är en tränare som alltid kräver mer av dig.

‍

Den här säsongen har vi sett dig göra stora framsteg, och mål, vad tror du är nycklarna till den framgången?

‍

– Jag har jobbat hårt, och gruppen har trott på varandra.  Att jag gör mål är en sak, men det viktiga är att vi har så bra sammanhållning i gruppen. Men jag har gjort det jag ska, tränat och varit professionell. Att vi vinner matcher, spelar bra och gör mål, det är det som ni ser, men det hårda jobbet vi gjort tillsammans är det som skapar de resultaten. Och det njuter jag av att göra.

‍

För närvarande så är du ju den enda utländska spelaren i truppen, påverkar det dig på något sätt?

‍

– Nej! Inte ett dugg! Jag känner mig aldrig som en utlänning. Visst, ibland kan det vara lite svårt med språket, men alla här pratar ju engelska. Vi är som bröder, vi snackar, vi skrattar, vi hjälper varandra. Jag känner mig aldrig annorlunda.

‍

Men du tänker inte lära dig svenska?

‍

– Jag är inte bra på att lära mig språk! Jag förstår lite svenska, men det är verkligen svårt för mig. Men visst, jag skulle kunna tänka mig att försöka lära mig.

‍

Utanför planen då, hur ser ditt liv ut i Göteborg? Vad gör du?

‍

– Ingenting! Men det är så jag vill ha det. Jag är introvert, jag håller mig hemma och går ut om jag skulle behöva något. Det är så jag är, jag gillar min egentid, att lyssna på musik och så.

‍

För de som följer dig i sociala medier så verkar det som att din tro är väldigt viktig för dig. Kan du berätta lite om det?

‍

– Min tro… jag är kristen, det är så jag är uppfostrad. Men jag skulle inte kalla mig religiös, och jag har vänner som är kristna och vänner som är muslimer, det spelar ingen roll. Men jag tycker om att tillbe min gud, på mitt sätt. Jag är kristen, men jag älskar alla!

‍

Tror du att din tro påverkar dig i livet?

‍

– Att tro på gud betyder allt för mig. Jag tror inte att jag åstadkommer något på egen hand, varje andetag är gåva från gud. Och jag är tacksam varje dag, för möjligheten att få spela fotboll och göra människor glada.

‍

Vad har du för förhoppningar om framtiden?

‍

– Just nu njuter jag bara av att vara i nuet, att göra mitt bästa för GAIS. Jag vill spela bra, göra fler mål, och sedan får vi får se vad som händer efter den här säsongen.

‍

Det skulle egentligen vara min sista fråga, men du nämnde ju det där med upplevelsen av den svenska fotbollspubliken. Hur är din relation till GAIS supportrar?

‍

– Den är fantastisk, och särskilt efter den senaste matchen (mot Trelleborg) när jag gjorde mål. Jag insåg att de applåderar för mig, de står upp och de ropar ”Friday, Friday”, jag fick gåshud! Det betyder så mycket för mig. Utan dem hade det inte varit lika roligt, och jag uppskattar dem verkligen. Jag vill säga tack för all kärlek ni ger mig och laget, god bless you.

‍