Anes Cardaklija: ”Det här är bara början”
Anes Cardaklija är den 17-åriga akademispelaren som debuterat i A-lagets backlinje under sommaren. Med mycket stöd från vänner och familj lyckas han balansera plugget och fotbollen, för målet är att en dag bli proffs i England.
2022-09-17 8:30
Julia Thimberg Silfwerling
A-laget Herr
Akademin
Senaste nytt
Att flytta upp till A-laget när de är inriktade på återtåget till den svenska elitfotbollen är en spännande tid. Trots att Hisings-killen Anes redan haft möjlighet att provspela för italienska klubbarna Atlanta och Parma, var det på hemmaplan han ville vara.
- Fotbollen är ganska stor där i Italien, allt är väldigt professionellt. Jag ska inte säga att GAIS inte är det, men det är mycket större där. Men jag känner att jag utvecklas bäst när jag är hemma.
Målet är dock inte att spela i Italien, utan i England. Med favoritlaget Liverpool FC, är den stora drömmen att kalla Anfield hemmaplan. Vägen dit är dock inte lätt, något Anes vet. Direkt när skoldagen på Kitas Gymnasium är slut tar han sig från stan till Gaisgården och träningarna.
- Den största utmaningen hittills är att man alltid möter bra spelare. Alla i A-laget är riktigt bra, man måste alltid prestera sitt bästa. Måste alltid ge allt för att vara på den nivån och bli uttagen till startelvan.
De höga kraven på träningen gör att det inte finns mycket tid över. Efter skolan är det träning, därefter hem och ta det lugnt eller plugga.
- Det är såklart tufft. Man måste ha disciplin och slita för att det ska funka. Måste planera mycket.
Trots att tonåren är en tid när kompisar och det sociala kan vara lockande har Anes målet klart, och viljan att kämpa sig dit.
Kompisarna är förstående
- Ibland vill jag ju hänga med kompisar, men i A-laget har man ju inte tiden. Det är ju lite jobbigt, men jag drömmer om att bli professionell fotbollsspelare och då är detta ett jättebra steg. Det här är ju bara början.
Som tur är, är vännerna förstående. Anes berättar hur glada de blev för hans skull när de fick veta att han skulle flyttas till A-laget permanent.
- Dom var väldigt glada och nöjda för min skull. De sa grattis och de är med mycket och supportar på matcher och så, och de ska de ha jättestort tack för.
Även lagkamraterna i A-laget grattade honom och hälsade honom välkommen med öppna armar när han blev uppflyttad. Bakom sig i juniorlaget lämnar han dock en mängd vänner, ett par-tre stycken han spelat med i akademin sedan han var liten.
- Man kommer ju sakna sina lagkompisar därifrån, men det är ju sånt som händer. Man måste ju ta det nästa steget att bli bättre och det är så klart A-laget. Så det känns både bra och dåligt, kan man säga.
Trots att debuten med A-laget skedde i Svenska cupen-mötet mot Lindome i juni, debuterade Anes på Gamla Ullevi i Gothia Cup-finalen med P18-laget några dagar innan det.
- Det är den största cupen som ungdom. Har alltid varit en dröm att vinna, men nu torskade vi ju på straffar i final. Vi var alltid med i Gothia Cup när jag var liten, på sjumanna och lite elvamanna. Men det är stor skillnad på när man var liten, och att spela på Gamla Ullevi.
Magiskt att spela framför klacken
Så när han erbjöds att flytta till A-laget permanent nu under hösten var det inget han tvekade på. Uppflytten skulle också innebära att han skulle få spela framför klacken.
- Det var något magiskt, helt ärligt. Jag har alltid drömt om att spela framför stor publik och jag kan säga att läktaren i GAIS bidrar till att man känner... man hör hur mycket dom älskar den här klubben, supportrarna. Det gör ju också att man ger allting för att laget ska vinna, för jag tycker ju att publiken förtjänar att få någonting tillbaka med allt stöd de ger under matchen.
Familjen är några andra som alltid stöttat Anes i sin fotbollskarriär. Inte bara var det en vän till hans pappa som fick honom att provspela i GAIS som sexåring, utan genom hela resan har mamma, pappa och lillebror varit med och hjälpt till där de kan.
- De hjälper med allt: skola, skjutsar till träningar, ger mig råd och stöd efter matcher… Jag är väldigt stolt över att ha dom här föräldrarna.
Som en av de yngsta i laget känner Anes att det finns mycket han kan lära av de äldre spelarna. Som mittback berättar han att Emin Grozdanic och Axel Norén är de stora förebilderna på plan – om han nu måste välja några. Den stora åldersskillnaden mellan honom och lagkamraterna märks dock mest vid sidan av plan. Med ett skratt berättar han hur det är.
- Jag tycker det bara är kul, för det är mycket vuxensnack i omklädningsrummet. Som nu när det varit val snackar de mycket politik och så. Och så kommer en lagkamrat med sin son till omklädningsrummet och det fick mig bara att skratta, för då fick jag verkligen se att jag fortfarande är ung och har mycket framför mig.
