Alexander Severin har alltid en match att analysera

Alexander Severin kan skryta med något få andra tränare kan: på två år har han varit med och lyft två lag till högsta serien. Både GAIS P19 till P19 Allsvenskan 2022 och sedan herrarnas A-lag till Allsvenskan 2023. Att placera sig i topp på Sveriges näst högsta serie är inte helt lätt och som tränare måste man kunna hantera både med- och motgångar.

 – Det kräver någon form av envishet, att man vägrar ge sig. Tyvärr har det varit perioder som inte gått lika bra, men nu har jag ju varit med om två uppflyttningar.

‍

Säsongen 2023 har redan gått till den grönsvarta historien och Alexander menar att det var mycket i år som var rätt, bland annat inställningen från gruppen där alla ville jobba tillsammans; spelare, ledare och alla runtomkring. I våras sattes ett mål, vilket uppnåddes i klimaxen i Jönköping där uppflyttningen blev klar.

– Jag blev plötsligt bara trött, ett år av arbete var klart. Jag gick och satte mig och hämtade andan när alla andra gick ut och firade, sedan kunde jag också fira. Det är mitt bästa minne från GAIS. Sedan var derbymatchen mot blåvitt något annat som sticker ut.

Det finns många likheter med att träna ungdomar jämfört med vuxna, speciellt eftersom klubben har mycket kommunikation mellan ledarna för de olika åldersgrupperna som gör uppflyttningar och utveckling lättare. De största skillnaderna, enligt Alexander, är att man som tränare på seniornivå behöver ha mer dialog med sina spelare.

– Rent taktiskt finns många idéer från P19-nivå som man har med i A-laget. Jag, Kenneth och Fidde har en liknande syn på fotboll och vi har en jävligt bra grupp, det måste jag säga. Men man behöver ha en konstant dialog med vuxna på ett annat sätt. Här pratar vi med de som har detta som levebröd och har professionella överenskommelser. Det kräver förståelse. Men där har vi haft ett tydligt ledarskap, framförallt från Fidde.

Kul men med kravbild

När det handlar om att träna ungdomar är fokusen en annan. Alexander berättar hur viktigt det är att balansera mellan hårdhet och motivering, samtidigt som de som har viljan ska stimuleras och uppmuntras till utveckling.

– Jag har alltid haft möjligheten att jobba med motiverade ungdomar. Så man behöver inte alltid motivera dem eller skälla på dem, utan stimulera de som vill lägga ned tiden. Man måste stimulera de som vill gå all-in. Det är väldig tur att jag haft många av den kalibern. Man får inte glömma att det ska vara kul också, vilket är en utmaning när man samtidigt ska ha en kravbild.

Eftersom han har varit ledare i Akademin har Alexander haft ett extra ansvar i att lyfta juniorer till A-laget, med stora framgångar i bland annat mittbackarna Anes Cardaklija och Filip Beckman.

– De är spelare som under tiden i Akademin verkligen har fått spela på sitt sätt. Båda är över en och nittio med egenskaperna som moderna mittbackar ska ha, vi vill få utmana deras styrkor. De kan bara lära sig att nicka lite bättre.

Speciellt idéen att låta en spelare få utvecklas i sina styrkor och med sin stil trycker Alexander på, där en ungdom även efter uppflytt till seniorserie ska ”spela sitt spel och fortsätta som de gjort”. En ungdom blir ju trots allt inte utvald att flyttas upp om de inte visat egenskaper som får ledarna att tro att de klarar det. Målet är att även i framtiden hämta spelare från Akademin.

– Allsvenskan blir ju ett hopp upp, konkurrensen blir hårdare och tuffare. Men bara för att A-laget går upp försämras ju inte spelarna i Akademin. Intresset för GAIS och spelare blir allt större, samtidigt som vi vill kolla mot Akademin och de spelare vi har där. Fidde tittar ditåt och jag och Kenneth är ju därifrån.

Att bygga från Akademin är hållbart i det långa loppet. Alexander berättar att från en ekonomisk synpunkt så är det billigare och en potentiell inkomstkälla, men det finns fler, mindre affärsmässiga, possitiva resultat.  

– Fotbollsmässigt har man då en spelare som är införstådd med idéen och vi kan utbilda spelare som ska passa in i laget. Att ha dom som verkligen vill representera GAIS, som kanske har drömt om det hela sina liv. Det är väldigt kul att se deras min när man får ge dem beskedet att de ska flytta upp.

‍

Skrivit på för två år till

‍

Redan som liten i Mariestad var det GAIS som gällde efter att hans farfars grönsvarta hjärta smittat av sig, trots att alla han kände höll antingen på IFK Göteborg eller Elfsborg. Från början spelade han själv fotboll, men efter mycket skadeproblematik som han skyllde på sig själv blev han under gymnasietiden tipsad att bli tränare istället. Det ledde till att han tränade Jula BK i två år innan han hamnade i Göteborg.

– Jag fastnade för det direkt, men sen som nästan alla som växer upp i Mariestad såg jag mig om efter att flytta någon annanstans, så det fick mig att hamna i en annan Göteborgsförening. Där var jag i fem år. 

Efter denna lilla omväg kom han tillslut hem till GAIS efter att ha gått en gemensam träningsutbildning med Kenneth Gustafsson. Här kommer han bli kvar, i alla fall ett tag framöver. 

– Jag skrev på för två år till, nu innan jul, och arbetet nu är att se vad vi kan göra i Allsvenskan. Vi har tagit ut ett spår vi kan fortsätta på, hur vi kan förbättra träningar och matcher. Hur vi kan ta ytterligare steg.

Och framtiden är något Alexander ständigt funderar på och analyserar. Efter årets lyckade säsong blev det två-tre dagars paus innan blicken riktades framåt. Nu över jul och mellandagarna tänkte han dock unna sig lite ledighet. Speciellt över julen som han spenderade hos sin mamma i Mariestad då han äntligen fick träffa sin nyfödda brorsdotter för första gången.

– Det är svårt att vara ledig när det är någonting man brinner för. Det finns alltid en match att analysera, alltid en motståndare att förbereda sig inför. Det är väldigt svårt att vara ledig, men man ska inte klaga när man har detta som yrke.