130 år med GAIS - Damlaget 1985

GAIS hade alltså ett damlag en gång i tiden och det var ett lag som tillhörde den absoluta eliten på nationell nivå. En av höjdpunkterna var SM-finalen 1985 mot Hammarby IF.

‍

Att nå de avgörande matcherna om SM-guldet var ingen dålig bedrift av tjejerna i grönt och svart. På den tiden var den högsta serien uppdelad i en norrgrupp och en södergrupp. GAIS, nära nedflyttning säsongen innan, hade nu fått ihop ett starkt gäng och lyckades vinna Division I Södra före dåtida storheter som Öxabäcks IF och Jitex BK.

GAIS vann serien med en poäng efter en dramatisk slutomgång. Vinst borta mot jumbolaget från Borås, Kronängs IF, ansågs vara en självklarhet men det blev mer spännande än nödvändigt och det hela slutade med en stökig 6-5-seger, bland annat efter ett par mål av anfallsstjärnan Eleonor Hultin. Det räckte dock, för samtidigt föll serieledande Öxabäck i Mölndal mot Jitex.

‍

Dags för semifinal och trots ett tidigt mål i fel riktning, samt ett spelmässigt underläge, lyckades GAIS vända till bortavinst 3-1 mot Skellefteås stolthet Sunnanå SK. Vinsten följdes upp av klara 4-1 hemma i Göteborg och så var Atleterna klara för spel om SM-guld mot Hammarby, ett lag som i sin tur sensationellt vänt 0-3 på bortaplan till 4-0 hemma mot Öxabäck i sin semifinal.

‍

I samband med bearbetningen av den här texten har vi kontaktat Anette Börjesson, en av lagets förgrundsgestalter denna säsong. Börjesson, med sammanlagt 70 A-landskamper för Sverige med EM-guldet 1984 som kanske sin främsta merit (förutom ett stort knippe medaljer på nationell och internationell nivå i badminton), är ärligt talat mest förknippad med spel för Jitex, en klubb hon representerade från 1973 till och med 1991. Men: under två säsonger, 1985 och 1986, valde hon att spela för GAIS och var högst delaktig i lagets framgångar.

‍

Anette berättar att hennes övergång till Grönsvart var förenad med att hon upplevde att hon “behövde göra något annat” men också av det faktum att den duktige tränaren Kaj Hansson just genomfört samma förflyttning från mölndalsklubben. En annan bidragande faktor var förstås viljan att en gång få representera samma klubb som hennes pappa, Kenneth Börjesson, högerback i föreningen i slutet av 50-talet och början av 60-talet.

‍

Anette, en stabil back som i enstaka fall även kunde operera på mittfältet, var en viktig pjäs i lagbygget och kanske historien hade fått en annan utgång om hon inte råkat ut för en skada i samband med semifinalspelet mot Sunnanå. “Jo, nog märktes Anette Börjessons frånvaro i GAIS-försvaret”, konstaterades i årsboken “Fotboll 1985”. Konsekvensen blev nämligen en solklar 4-0-förlust på Hammarby IP.

‍

“Vi var inte som bäst när det gällde”, minns Anette angående finalmatcherna. “Det var mycket nerver och dessutom mötte vi ett bra lag. Ändå, bara att vinna serien var en framgång”.

‍

Ja, GAIS fick nöja sig med silvermedaljer trots en god insats i returen, en match som för övrigt spelades på “stora” Ullevi, dock med endast 567 betalande åskådare på plats. Grönsvart hade en 1-0-ledning med dryga timmen spelad, hoppet om en sensationell vändning fanns fortfarande, men till slut blev det förlust 2-3 och guldet hamnade i Stockholm.

‍

Tre år efter den förlorade SM-finalen var GAIS var ett av tolv lag när Damallsvenskan genomfördes för första gången någonsin 1988. Här finner vi för övrigt en historisk raritet: GAIS och Hammarby har som enda klubbar i Sverige det gemensamt att de medverkat i premiärupplagan för Allsvenskan både på herr- och damsidan.

‍

Resten är egentligen en tråkig historia för endast fem år senare upphörde GAIS damer att vara en del av den svenska fotbollen, trots att laget hade etablerat sig som ett allsvenskt lag. 1992 blev den sista säsongen i samband med att laget “försvann” in i Jitex organisation under den (tillfälliga) benämningen Jitex BK/JG 93.

‍

Anette Börjesson är i vårt samtal tydlig med att hon tycker att damsektionen behandlades dåligt av klubben på 80- och 90-talet. I det här sammanhanget nämner hon Kent Hultin som en mycket viktig person för GAIS damer under den perioden. “Utan hans drivkraft hade det inte gått”.

‍

Det var också andra tider för damfotbollen generellt. “Det går inte att jämföra då med nu”, kommenterar Anette angående dess status. Idag lockar flera klubbar storpublik till matcher i Damallsvenskan. Landslaget har nått stora framgångar. Det mediala intresset är helt annorlunda.  “Nu har vi det läge vi har kämpat för”, säger Anette Börjesson.

‍

Vi kan också konstatera att GAIS idag, efter 32 allt för långa år, åter har ett representationslag på seniornivå för damer.

‍